Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Keiller - Keiller 3. James K. - Keiller 4. David Cable K. - Keim, Theodor - Keimplasma - Keims mineralmålning - Keinänen, Sigfrid August - Keirincx, Alexander - Keiser, Reinhard - Keitele - Keitele 1. sjö - Keitele 2. socken - Keith - Keith 1. George K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industriidkare, f. 1836, genomgick Chalmersska
slöjdskolan i Göteborg, utbildade sig vidare
genom tekniska studier i utlandet och inträdde
1860 som delegare i firman Alex. Keiller &
C:o. Vid bildandet af Göteborgs mekaniska
verkstads aktiebolag, som öfvertog Keillers
mekaniska verkstad 1867, blef K. bolagets
verkställande direktör och disponent, i hvilken
egenskap han på ett synnerligen förtjänstfullt
sätt ledde detta betydande företags öden och
utveckling till 1906, då det ombildades till
Göteborgs Nya mek. verkstads a.-b. och K. drog
sig tillbaka till privatlifvet. K. har gjort
sig känd som framstående jägare och naturvän.
4. David Cable K., den föregåendes
broder, f. 1846, aflade mogenhetsexamen vid
Skara gymnasium 1866, studerade därefter
vid Uppsala universitet, blef 1868 kemist vid
Kafveltorps kopparverk och var 1874—99 disponent
för Kafveltorps aktiebolag. Sedan 1894 var han
disponent äfven för Vedevågs bruk, som han numera
eger.
2—4. G. H—r.
Keim [ka’jm], Theodor, tysk protestantisk
teolog, f. 1825 i Stuttgart, d. 1878 i
Giessen, teol. professor i Zürich 1860 och
i Giessen 1873, visade redan i sina äldre
kyrkohistoriska arbeten vidsträckt lärdom och
framställningsförmåga af hög rang. Han gjorde
sig dock mest känd genom de kristologiska
arbetena Der geschichtliche Christus (3:e
uppl. 1866; ”Den historiske Kristus”, 1867),
Geschichte Jesu von Nazara (3 bd, 1867—72) samt
Geschichte Jesu nach den ergebnissen heutiger
wissenschaft, für weitere kreise übersichtlich
erzählt (1873; 2:a uppl. 1874). I dem har K. —
hufvudsakligen med ledning af Matteus, som han
anser vara den äldste och tillförlitligaste af
evangelisterna — velat lämna en kritiskt sofrad
framställning af Jesu lif. Den mellersta af
K:s ofvannämnda skrifter är känd som ett af de
fullständigaste arbeten, som utkommit i detta
ämne.
P. F.*
Keimplasma [kå’jm-; af ty. keim, grodd],
biol. Se Groddplasma.
Keims mineralmålning [ka’jms]. Se Väggmålning.
Keinänen [ke’j-], Sigfrid August, finsk målare,
f. af bondeföräldrar i Kuopio socken 1841,
genomgick Jyväskylä folkskollärarseminarium
till 1867, blef då elev vid Finska
konstföreningens ritskola i Helsingfors,
hvarefter han studerade vid akademierna i
Köpenhamn och Stockholm (1869—72). Från 1892
är han teckningslärare i Helsingfors. K. målar
landskap, figurstycken, folkscener, motiv
ur ”Kalevala” (Kullervos klagan, 1896,
Finska konstföreningens galleri). Han
utgaf Bilder ur Kalevala (1895 ff.).
J. J. T.*
Keirincx [ke’j-], Alexander, flamsk-holländsk
landskapsmålare, f. 1600 i Antwerpen,
d. 1652, troligen i Amsterdam, målade, så
länge han vistades i hemlandet, i Gillis
van Coninxloos och Jan Brueghels stil,
men påverkades efter sin öfverflyttning till
Amsterdam mycket af Jan van Goyen och Jacob
van Ruisdael. Hans taflor träffas i museerna i
Dresden, Petersburg, Braunschweig, Köpenhamn
o. s. v. I Sverige äro de sällsynta. Ett
litet landskap i hans flamska stil fanns i den
forna von Rosenska samlingen i Stockholm, och
ett stort Eklandskap, med Callistos felsteg
som staffage, förvaras å Kulla-Gunnarstorp.
O. G—g.
Keiser [ka’jser], Reinhard, tysk
tonsättare, f. 1674 nära Weissenfels, d. 1739 i Köpenhamn,
skref redan 1693 en stor opera, Basilius,
och fick 1694 fast fot i Hamburg, hvars 1678
grundade tyska operascen under honom nådde
sin glansperiod. Han skref för densamma 116
operor, som af samtiden skattades högt för
sina förtjänster, synnerligen i melodiskt
afseende. Att hans betydande talang ej nådde en
större utveckling, berodde hufvudsakligen på hans
bristande allvar och yppiga lefnadssätt. 1703—06
förpaktade han själf operaföretaget; därefter
måste han rymma för skuld, men återkom 1709 och
sattes genom ett rikt giftermål i tillfälle att
ånyo lefva flott. Hans hustru och dotter voro
goda sångerskor; den senare blef engagerad i
Köpenhamn, där han äfven själf 1723—28 verkade
som k. kapellmästare, hvarefter han blef kantor
vid S:t Katharinenkirche i Hamburg. — Utom
operor skref K. flera kyrksaker, oratorier,
kantater och sånger (Gemütsergötzung, 1698,
Musikalische landlust,
1714, m. fl.).
A. L.*
Keitele [ke’j-]. 1. Sjö, hörande
till östtavastländska vattensystemet i Finland, faller
inom Viitasaari, Konginkangas, Saarijärvi,
Sumiais och Rautalampi socknar. K. är en
centralsjö af andra ordningen och erhåller
tillflöden i n. från sjöarna på Pihtipudas
bergsplatå och i n. v. från Kivijärvi samt
afledes genom Äänekoski m. fl. strömmar till
Saravesi, där en väldig nordöstlig vattenstråt
sammanflyter, och vidare genom Kuhankoski,
Leppävesi och Haapakoski till centralsjön
Päijänne. K. afsnöres genom Mattilanvirta sund
i en nordligare del, Ylä-K., och en sydlig del,
Ala-K., har en höjd af inemot 100 m. ö. h., en
areal af omkr. 680 kvkm., en längd af omkr. 80
km., en bredd af 10—16 km., ett djup af 30
m. (djupast 54 m.) och en volym af omkr. 2,350
mill. kbm. Sjön är rik på fisk, i synnerhet
på ”muikku” (siklöja), hvaraf årligen fångas
omkr. 50,000 kg. På en ö i Ylä-K. ligger särdeles
naturskönt Viitasaari kyrka. — 2. Socken, bildad
genom utbrytning från Pielavesi. Landarealen
464 kvkm. 4,107 inv. (1908). Den hör till
Kuopio län och härad samt Pielavesi domsaga
och bildar ett imperiellt pastorat af 3:e
kl., Kuopio stift, Idensalmi prosteri.
O. I. (J. E. R.)
Keith [kī’th], gammal skotsk adelsätt, hvars
stamfader, William de K., 1294 fick godset K. i
förläning af konung John Baliol, sedermera
af Robert Bruce erhöll ärftlig värdighet af
skotsk stormarskalk (great marischal) och stupade
vid Durham 1346. Bland ättens medlemmar märkas
George K., 5:e earl Marischal, f. omkr. 1553,
d. 1623, hvilken grundade Marischal college i
Aberdeen och af Jakob VI 1589 sändes att från
Köpenhamn afhämta dennes brud, Anna af Danmark,
men sedan med henne vinddrefs till Norge, dit
Jakob då själf afreste och firade bröllop,
samt Robert K., biskop af Fife och Orkneyöarna,
historieskrifvare, f. 1681, d. 1757, som 1703—10
var lärare för K. 1 och K. 2 (se nedan) och 1734
utgaf en värdefull skotsk reformationshistoria
(till 1568, omtryckt i 3 bd 1844—45).
1. George K., 10:e earl Marischal, krigare och
diplomat, f. omkr. 1693, d. 1778, deltog som
rytterianförare i den jakobitiska resningen
1715, måste sedan gå i landsflykt och ledde
1719 en misslyckad liten spansk expedition till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
