Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kehdingen - Kehdinger moor - Kehl - Kehr, Georgij Jakovlevitj - Kehr, Karl - Kehraus - Kehren - Kei - Keighley - Keijser - Keijser 1. Gustaf Jakob K. - Keijser 2. Ernst Jakob K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kehdingen [kē-], landskap i preussiska prov. Hannover,
på vänstra stranden af nedre Elbe. Där ligger Kehdinger moor.
K., ett utomordentligt fruktbart marskland, bildar en krets i
reg.-omr. Stade med kretsstaden Freiburg an der Elbe.
J. F. N.
Kehdinger moor [må̄r]. Se Kehdingen.
Kehl [kēl], stad i badensiska kretsen Offenburg,
är beläget nära Kinzigs utlopp i Rhen och midt
emot Strassburg, dit järnvägen leder öfver en
309 m. lång bro. 3,284 inv. (1909). S. ö. därom
ligger byn K. med 4,164 inv (1900). Tillverkning
af cigarrer, hattar m. m.; ångsågar och
cellulosafabrik samt liflig handel med timmer och
stenkol. Hamn. — K. eröfrades 1678 af fransmännen
och befästes starkt af Vauban. Genom freden i
Rijswijk 1697 återlämnades det till Tyskland,
men intogs åter af fransmännen 1703 under spanska
och 1733 under polska tronföljdskriget. Efter
Moreaus Rhenöfvergång 1796 eröfrades K. 24 juni
af fransmännen, återtogs 10 jan. 1797 efter flera
veckors belägring af ärkehertig Karl och kom i
april s. å. än en gång i fransmännens våld samt
införlifvades 1808 med Frankrike. 1813—14 var
K. inneslutet af de allierade och kapitulerade
efter fredsslutet, hvarefter det tryggades som
badensisk besittning. Befästningarna slopades
1815. Under kriget 1870—71 utsattes K. för häftig
beskjutning från Strassburg och led därvid
svåra skador. Sedan dess är staden indragen
i Strassburgs fästningskomplex.
S. A. L.* L. W:son M.
Kehr [kēr], Georgij Jakovlevitj, Rysslands
förste orientalist, f. 1692, d. 1740, studerade
i Halle och Leipzig, där han utgaf
Dissertatio de Saracenis, Hagarenis et Mauris (1723),
Monarchiæ asiatico-saracenicæ status (1724) och
Monarchiæ Mogolo-indici och
Mogolis Magni Aureng Szeb numisma (1725),
kallades af vicekanslern Osterman 1732 till
Petersburg, där han blef öfversättare af persiska,
arabiska och turkiska vid utrikeskollegiet med
undervisningsskyldighet. På latin utarbetade han
ett förslag till en österländsk akademi i Ryssland
(öfv. på ryska 1856). Hans i Ryssland författade
manuskript förvaras i utrikesarkivet i Moskva.
A—d J.
Kehr [kēr], Karl, tysk pedagog, f. 1830,
d. 1885, seminarierektor 1871 i Gotha, 1873 i
Halberstadt, 1884 i Erfurt, där hans verksamhet
var af utomordentligt stor betydelse för det tyska
folkskoleväsendets utveckling. Han utgaf bl. a.
Praktische geometrie für volks- und fortbildungsschulen (1860; 8:e uppl. 1896),
Der christliche religionsunterricht in der volksschule (1864; 4:e uppl. 1881),
Die praxis der volksschule (1868; 12:e uppl. 1903; öfv. på flera språk; svensk bearbetning 1871 i Helsingfors),
Geschichte der methodik des deutschen volksschulunterrichts (1877—82; 2:a uppl. 1887—93).
Från 1872 redigerade K. ”Pädagogische blätter
für lehrerbildung und lehrerbildungsanstalten”.
Litt.: Schumann, ”D:r Karl Kehr, ein meister der deutschen volksschule” (1886),
Kleinschmidt, ”Karl Kehr” (1898),
K. Kastman, ”Karl Kehr” (i ”Tidskrift för folkundervisningen”, 1906, h. 1).
R. N—n.</sup>
Kehraus [kē-; ty., ”utsopning”], dansk.,
den sista och raska dansen vid bröllop och
dansgillen i Tyskland; förr en tysk dans, som
äfven kallades grossvatertanz (”farfarsdansen”)
efter orden i den visa, som sjöngs därtill och
hvars melodi har användts af Bach och Schumann.
Se vidare Väfva valmar.
E. F—t.
Kehren [kēren], Joseph, tysk målare,
f. 1817, d. 1880, var mestadels verksam i Düsseldorf,
målade altartaflor, kyrkfanor och äfven väggbilder,
allt i strängt katolsk anda. K. fullbordade
A. Rethels fresker i Aachens rådhus.
(G—g N.)
Kei (Kai, Stora K.), flod i östra Kapkolonien,
uppstår genom sammanflödet af Svarta K. från
Vinterbergen och Hvita K. från Stormbergen samt
Indwe från Drakbergen. Floden, som har ett
starkt forsande lopp, utfaller i Indiska oceanen
n. om Kap Morgan; dess mynning är spärrad genom
sand. Längd 280 km.
J. F. N.
Keighley [kī’thli] l. Keithley, fabriksstad
i West Riding af engelska grefsk. York, vid
Aire, en biflod till Ouse, och genom en kanal
förenadt med både Liverpool och Hull. 41,564
inv. (1901). Järngjuterier samt tillverkning af
ylle- och bomullsvaror, maskiner och verktyg.
(J. F. N.)
Keijser [tjä’j-]. 1. Gustaf Jakob K., brorson
till K. J. J. Keyser (f. 1821, docent i kemi
i Uppsala 1851, lärare vid Ultuna s. å., vid
tekniska elementarskolan i Norrköping 1857,
lektor där 1877—88, förf. till åtskilliga
arbeten i kemi, d. 1895), filosof, skolman, f. 21
okt. 1844 i Stockholm, aflade studentexamen i
Uppsala 1862, blef filos. kand. 1867, filos.
doktor 1869, kollega vid Ladugårdslands lägre
elementarläroverk 1873 och var 1875—1909 lektor
i kristendom vid Högre lärarinneseminarium i
Stockholm. K. har gjort sig känd som grundlig
kännare af den boströmska filosofien och varm
anhängare af dess stiftare, hvars skrifter han
jämte H. Edfeldt (se denne) utgifvit (3 bd,
1883—1901), liksom han offentliggjort Boströms
”Föreläsningar i religionsfilosofi” (1905—10)
med kommentarer. Det var hufvudsakligen på K:s
initiativ, som 1908 Boströmsförbundet bildades,
hvilket redan hunnit utveckla en liflig verksamhet
bl. a. genom utgifvande af
”Smärre skrifter” (1—20, t. o. m. 1910).
K. har äfven bildat ett Boströmsbibliotek. Han
har i en årsredogörelse för seminariet lämnat
början af en ”Översikt af de sköna konsternas
glansperioder”. Som kristendomslärare har K.
varit mycket uppskattad, och hans
”Bibelkunskap” (1878)
har utkommit i 5 uppl. (1900). K. har äfven utgifvit
”Grunddragen af kristendomens historia” (I—IV, 1883—95).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
