Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den fornsvenska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef en medelpunkt för hela Nordens andliga lif. Med få
undantag äga vi dock hennes skrifter blott i en från latin
gjord öfversättning under 1400-talet. Af de fåtaliga
uppteckningar af henne själf, som vi äga kvar, anföra vi
följande rader:
Siþan þotte mik, sum iumfrun til þera talaþe ok sin orþ byriaþe.
Jak är þe, ängelin saghe: »ave gratia plena». For þän skul biuþas ut
mina naþe allum viþarþyrftughum, þär þän vilia hafa. Jak biuþar iþar
mina hiälp til iþar rikis styrkilse mote Guz ovinum, andelekum ok
likamlekum.
(Öfversättning: Sedan tycktes mig, som jungfrun (jungfru Maria)
till dem talade och sina ord började: Jag är den, [till hvilken] ängeln
sade: »ave gratia plena» (latin: öfversättes i vår bibel med: Hell, full
af nåd). För den skull bjudes ut min nåd åt alla trängtande [som
tarfva den], åt dem, som den vilja hafva. Jag bjuder eder min hjälp
till edert rikes stärkande mot Guds ovänner, andliga och lekamliga.)
Till sist några ord i allmänhet om vårt språk under
denna tid:
De ljudförändringar, vi ofvan nämde, äro nu
fullbordade. De båda r-ljuden (r och R) hafva nu
sammanfallit. De nasalerade vokalerna ha sannolikt fullkomligt
upphört, och ehuru de forna tväljuden ei, au och öy i vissa
trakter såsom i Norrland, Västergötland o. s. v. ännu i
folkmålen i en eller annan form finnas kvar, synas de ej
mer i skriften. Vidare öfvergå under detta tidevarf kj och
k (före s. k. lena vokaler[1] till tj-ljud); skj och sk (före
lena vokaler) till stj-ljud och sammanfalla därmed med den
gamla förbindelsen stj, samt gj och g (före lena vokaler)
till dj-ljud; hvadan således kjol, kära (anklaga) och tjära,
skjorta, skäl och stjäl (uttalade som nu hus-tjuf) alla uttalas
på samma sätt med tj- och stj-ljud och gjort, gifva uttalas
med tydligt dj-ljud såsom nu medgifva och ej med blott
j-ljud. Förbindelsen sj- uttalades då och länge sedan
såsom sj, d. v. s. såsom vi nu uttala t. ex. halsjärn. Vårt
nu så vanliga ljud — sj-ljudet — (jämför skäl, stjäl, själ,
skjorta, permission, revision o. s. v.) fanns ej ännu.
I afseende på sin formbyggnad visar språket i det
stora hela en större enkelhet än förut, men behåller dock
i allt väsentligt den forna böjningen. Den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
