Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden förgick, började den snart giva sig luft i öppet knot
och utrop av otålighet.
Nell flydde för blotta ljudet av hans röst, och lagkarlens
leenden voro lika förfärliga för henne som Quilps grin.
Hon levde i en sådan beständig fruktan för att möta endera
av dem i trappan eller i förstugan, om hon gick ur sin
morfars kammare, att hon sällan lämnade den ett enda
ögonblick förrän sent på natten.
En natt hade hon smugit sig till ett fönster och satt där
mycket sorgsen, då hon tyckte sig höra sitt namn uttalas på
gatan. Hon såg ned och igenkände Kit, vilkens
bemödanden att ådraga sig hennes uppmärksamhet hade väckt henne
ur hennes sorgsna tankar.
»Miss Nell!» sade gossen.
»Ja», svarade flickan, »vad vill du?»
»Jag har länge velat sägt ett ord åt er», svarade gossen,
»men folket där nere har kört bort mig och vill inte låta mig
träffa er. Ni tror väl inte — jag hoppas verkligen, att ni
inte tror att jag förtjänar att bliva så här avvisad som jag
har blivit, eller hur, miss?»
»Jag måste tro det», svarade flickan. »Varför skulle
eljest morfar hava blivit så förbittrad på dig?»
»Det vet jag inte», svarade Kit. »Jag har aldrig
förtjänat det av honom. Det kan jag på heder och ära förklara.
Och att sedan bliva körd på porten, då jag endast kom och
frågade huru gamle herrn mådde!»
»Det hava de aldrig talat om för mig», sade flickan. »Jag
skulle icke för allt i världen hava tillåtit dem göra det.»
»Tack, miss», svarade Kit, »det är en tröst att höra er
säga så. Jag sade att jag aldrig trodde att det skedde med
er vilja.»
»Det var rätt!» sade flickan ivrigt.
»Miss Nell», utropade gossen, »det har kommit nya
herrar därnere. Det är ombyte för er.»
»Ja, det är det visst», svarade flickan.
»Och det skall det bliva för honom också, då han blir
bättre», sade gossen och pekade åt sjukrummet.
»Om han någonsin blir det», tillade flickan, som icke
längre kunde hejda sina tårar.
»Åh, det blir han», sade Kit, »det är jag säker på. Ni
får inte vara nedslagen, miss Nell.»
Dessa ord av tröst voro få och klumpigt sagda, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
