Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, måste han först bliva kvitt henne. Vad har jag gjort
för att bli skydd och fruktad, som om jag hade pesten
med mig? Han torde säga er, att jag icke har någon
naturlig känsla och att jag lika litet bryr mig om Nell för hennes
egen skull som om honom. Låt honom säga så. Jag vill
träffa henne, när jag behagar. Det är min avsikt. Jag kom
hit i dag för att vinna den, och jag vill komma hit femtio
gånger om i samma avsikt och alltid med samma framgång.
Jag sade, att jag skulle stanna tills jag hade vunnit den.
Jag har så gjort, och nu är mitt besök slut. Kom, Dick.»
»Stopp!» utropade mr Swiveller, då hans kamrat vände
sig åt dörren. »Sir!»
»Sir, jag är er ödmjuke tjänare», sade mr Quilp, till
vilken nyssnämnda enstaviga ord var ställt.
»Innan jag lämnar denna glada och festliga skådeplats,
sir», sade mr Swiveller, »skall jag med er tillåtelse
framställa en ringa anmärkning. Jag kom hit i dag, sir, i den
föreställningen, att den gamle var vänskapligt sinnad.»
»Fortsätt, sir», sade Daniel Quilp, ty talaren hade
plötsligt slutat upp.
»Livad av denna tanke och de känslor den uppväckte,
sir, och då jag såsom en gemensam vän insåg, att
hetsighet, retlighet och skrävel icke var det sätt, som är
beräknat att vidga själen och befordra vänskaplig harmoni
mellan de tvistande parterna, tog jag mig friheten att giva en
antydning om just det förfaringssätt, som bör användas
vid närvarande tillfälle. Vill ni tillåta mig viska ett halvt
ord, sir?»
Utan att vänta på den tillåtelse han åstundade, gick han
fram till dvärgen, och sade med en stämma, som var
fullkomligt hörbar för alla närvarande:
»Den gamles lösen är — ficktjuv.»
»Vad?» frågade Quilp.
»Ficktjuv, sir, ficktjuv», svarade mr Swiveller och slog
med handen på sin ficka. »Är ni vaken, sir?»
Dvärgen nickade. Mr Swiveller gick baklänges och
nickade ävenledes, gick därpå litet mera baklänges och
nickade igen och så vidare. På detta sätt nådde han i rättan
tid dörren, där han häftigt hostade till för att ådraga sig
dvärgens uppmärksamhet och vinna tillfälle att genom
tecken uttrycka det innerligaste förtroende och den mest
okränkbara hemlighetsfullhet. Sedan han utfört denna
högtidliga pantomim, skyndade han efter sin vän och försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
