Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen mellan klassicitet, barock och renässans - Corneille - Återfallet - Corneilles samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig en vecka som tjugoåtta timmar för dessa mellanakter,
är en fråga, som han aldrig uppställer. Angående rummets
enhet anmärker han alldeles riktigt, att varken Aristoteles
eller Horatius uttalat sig därom, och han förmodar, också
fullt rätt, att denna enhet kommit till såsom en konsekvens
av tidens. Men den är svårast att iakttaga, och Corneille
erkänner, att han endast lyckats i tre stycken. Han anser
därför numera — detta skrevs ju efter Richelieus död —
att det är nog, att händelserna tilldraga sig i samma stad
d. v. s. han återvänder här till samma ståndpunkt, som
han intagit i Le Cid. Dock finner han det lämpligt, att
scenen ej växlar under samma akt, vidare att de olika
platserna hava samma dekoration och slutligen att rummet
aldrig direkt angives, utan blott staden (Paris, Rom o. s. v.),
vilket, säger han, hjälper till att “bedraga“ åskådaren,
såvida denne ej har “une réflexion malicieuse et critique“,
vilken lyckligtvis ej är vanlig — ett onekligen väl naivt
sätt att reda sig ur svårigheten. Corneille vill därför helst
ha en tämligen intetsägande antichambre, kring vilken de
uppträdandes enskilda rum skola tänkas ligga, så att de i
denna antichambre kunna samtala med samma förtrolighet
som i sina egna våningar. Och i denna riktning gick den
följande utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
