Tiden / Femte årgången. 1913 / 33 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Parlamentarismens teori och praktik.

För TIDEN av E. PALMSTIERNA.

Det sägs stundom i arbetarkretsar,
att ”parlamentarismen” är oduglig.
.Sådant tal är fåvitskt. Man glömmer
därvid, att folkrepresentationens
beskaffenhet och arten av dess
samverkan med statsstyrelsen äro frukten
.av ett långvarigt utvecklingsarbete
inom samhällsorganismen. Det vore
reaktionärt och innebärande en
återgång till övervunna kulturstadier,
om man nu skulle förklara detta
under århundraden bedrivna,
mödosamma och tålmodiga arbete vara odugligt
och förkastligt. Ett historiskt
betraktelsesätt räddar oss från dylika
överdrifter.

Vi finna ”parlamentarismen” i
stället vara ett av de verktyg, ett av de
organ, som samhället visat sig icke
kunna undvara, om dess liv skall
utvecklas normalt. Härmed är givetvis
icke sagt, att verktyget är
fullkomligt. Tvärtom ser man klarare än
eljest de verkliga bristfälligheterna,
när man överblickar utvecklingens
förlopp oeh märker hur mycket, som
återstår, innan det svårarbetade
materialet givit foimi åt våra önskningar.
Men när det är så, att
”parlamentarismen”, trots sin nuvarande
ofullkomlighet, likväl är nödvändig för oss
under vårt samhällsbyggande, måste vi

göra allt för att förbättra verktyget,
bringa detsamma att med större
säkerhet och kraft och i överensstämmelse
med hela vår strävan utföra arbetet
inom sitt verksamhetsområde. Det är
också i sådan avsikt författningens
fulländning vare sig genom
lagstiftning eller praxis, står som en av de
främsta punkterna å vårt program
och bör vara föremål för våra
oavlåtliga omsorger.

Hittills har vår författningskamp
nästan uteslutande åsyftat ett
borttagande av hindren för utövande av
politisk rösträtt, däremot ha vi i mindre
grad haft anledning sysselsätta oss
med det problem förhållandet mellan
riksdag och regering innebär. Numer
är läget i detta avseende likväl
förändrat, sedan en liberal regering kommit
till makten och vi själva såtillvida
sägas ha del i regeringsansvaret, att
”frågor kunna tänkas och komma
helt visst att inställa sig i realiteten,
då det socialdemokratiska partiet
genom att undandra regeringen sina
röster gör det omöjligt för denna att
fullfölja den politik, för vilken den
gått in och följaktligen rubbar hela
grundvalen för dess arbete”. Frågan
om hur förhållandet mellan riksdag
och regering bör utveckla sig samt på

Tiden n:r 2, 1913

3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>