Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
INSÄNT
Tjärimpregnering av grusvägar.
Herr Redaktör.
I nr 8 av Teknisk tidskrift i en uppsats av civ.-ing. P.
Wretlind förekommer bland annat följande:
"Tjärimpregneringen av grusvägar har i sitt första
utföringssätt med skäl uppgivits vara den billigaste av
de billiga beläggningarna. Därmed är egentligen en
fullständig karakteristik lämnad av dess värde. Verkliga
förhållandet är, att en normal svensk grusväg icke
lämpar sig för en dylik enkel behandling till ett pris av
0: 80 à 1: 20 kr./m2."
I väg- och vattenbygnadsstyrelsens bestämmelser står,
att tjärans viskositet skall vara sådan, att den kan
nedtränga minst 10 mm i vägbanan. Även den svenska
erfarenheten har nu visat att detta i många fall är
omöjligt vid en ordinär grusväg. Enligt uppgift av
väginspektör Södergren komma därför bestämmelserna att
kompletteras med angivande av de fordringar, som skola
ställas på vägen för att tjäran skall kunna nedtränga.
Med ali sannolikhet komma vi att få se namnet för typ
1 ändrat till "impregnering av makadamiserad grusväg
med tjära etc.".
I Sverige har med gott resultat under de tre senaste
åren ca 77 km grusvägar impregnerats och ytbehandlats
med tjära. Detta torde till fullo visa, att svenska
grusvägar väl lämpa sig för ifrågavarande
behandlingsmetod. Påståendet att tjäran ej förmår nedtränga i
vägbanan är felaktig, emedan tjärlösningar av vilken
rimlig viskositet som helst kunna framställas. Det
gäller således att rätt avpassa grundtjärans viskositet med
hänsyn till tätheten hos den vägbana man önskar
impregnera. För att tjäran skall kunna nedtränga
fordras alltså ej en makadamiserad grusväg, vilken
civilingenjör Wretlind spår skall komma att föreskrivas.
I väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arbetsbeskrivningar förekommer Värmdömetoden alltjämt under
rubriken "impregnering och ytbehandling av grusväg". I
fråga om vägens bärighet finnas vissa föreskrifter, men
ej med avseende på sammansättning och täthet hos
vägbanan.
Värmdö skeppslags vägstyrelse, har den 15 mars
d. å. genom direktör A. S. Odelberg intygat, "att
vägstyrelsen sedan 1932 impregnerat ca 200 000 m2
grusvägar med tjära GOKEF G, vilken sedan ytbehandlats
en eller två gånger med singel eller finmakadam och
tjära GOKEF 2 A. I år kommer ytterligare ca 135 000
m2 att på liknande sätt behandlas. Någon svårighet att
erhålla lämplig viskositet hos grundtjäran för att denna
skulle ge god impregnering har ej förefunnits.
Genom denna metod har vägdistriktet erhållit en
dammfri, slät, hård, någorlunda ljus och trafiksäker
(slirfri) vägbeläggning till i längden lägre kostnad än
för det hittills brukliga
grushyvel-klorkalciumunderhållet och som visat sig vara fullt motståndskraftigt mot
den livliga och delvis tunga trafik, som förekommer på
dessa vägar".
Stockholms stads gatukontor, som behandlat över
100 000 m2 enligt Värmdömetoden skriver i ett uttalande
den 31/1 1935 om denna metod:
"De hittills vunna erfarenheterna av de utförda
behandlingarna äro goda och vägbanan uppvisar en jämn
och tät yta."
Inom Svartlösa härad har år 1934 den s. k.
Huddingevägen behandlats enl. Värmdömetoden. Trafikmängden
på denna väg utgöres av ca 900 fordon per dygn.
Kapten Backman skriver om denna väg:
"Det har visat sig, att denna beläggning kunnat väl
motstå den trafikmängd, som framgår över vägen, och
beläggningen var vid den tidpunkt, då första snön föll,
fortfarande i mycket gott skick."
Civ.-ing. Wretlinds påstående att det billiga priset
utgör en fullständig karakteristik av metodens värde är
med säkerhet en överdrift. Tvärtom har metoden
fortfarande sitt berättigande på ej alltför starkt trafikerade
vägar, där en dammfri, någorlunda jämn och ur
anläggnings- och underhållssynpunkt billig behandling av
vägbanan önskas.
Ernst Ericsson.
En normal svensk grusväg innehåller, om vägen är
gammal, en stor procent fint material. Detta gäller
icke minst pinmorika landsändar och på ställen med
dålig tillgång till grovt grus. De nybyggda eller
rationellt hållna grusvägar, som skötas enligt de nyaste
erfarenheterna om bärigt och korrugeringssäkert grus,
hålla även en stor del fint material: 30—40 % finare
än 1 mm och 15—30 % finare än 0,25 mm.
Ingenjör Ernst Ericsson säger nu, att tjärlösningar
finnas, som kunna nedtränga minst 10 mm i "den
vägbana man önskar impregnera". Enligt uppgift äro de
vägar, som tjärbehandlats på Värmdön, stenrika i ytan
antingen av ålder, eller också hava de anrikats med i
ytan nedvältad sten.
Såvitt jag kan finna, äro samtliga de av ingenjör
Ericsson angivna vägarna i Stockholm ävensom
Huddingevägen antingen "stenrika", pinmofria grusvägar
av Värmdötyp eller ock makadamiserade vägar. De äro
sålunda icke "normala svenska grusvägar".
Meningen lär väl vara att ytterligare sprida den
billiga och goda yttjärningsmetod, som här kallas
"Värmdömetoden". Det är då nödvändigt att
undersöka "stenhalten" i vägytan. Exempelvis bör prov
tagas och undersökas på olika ställen — bättre och
sämre — på de vägar, som redan tjärbehandlats!
Väg och vattenbyggnadsstyrelsens föreskrifter,
sådana de citerats av ingenjör Ericsson, äro av äldre
datum. De som nu utarbetas lära komma att ändras
därhän, att indränkningsdjupet provas på platsen. Det
torde finnas åskilliga typer grusvägbanor, i vilka tjära
ej kan nedtränga 10 mm.
E. Paul Wretlind.
LITTERATUR
Wasserbauliche Strömungslehre av dr ing. Paul
Neményi, 1933, Leipzig, Johann Ambrosius Barth, oktav
275 sidor med 324 textfigurer. Pris häftad 28 RM,
bunden 29: 80 RM.
För den praktiskt utövande
vattenbyggnadsingenjören, som hastigt vill orientera sig på något av
hydraulikens områden utgör ovanstående arbete ett värdefullt
tillskott till de förnämliga tyskspråkiga handböcker, som
utgivits av Forchheimer, Schoklitsch och andra. Förf.
har inom en begränsad ram sammanställt och med
egna kritiska utläggningar meddelat det viktigaste som
publicerats beträffande en hel del av de
strömningsproblem som äro av betydelse inom
vattenbyggnadstekniken, varvid han på flera ställen omnämner kapten
Erik Lindquists i Stockholm avhandlingar och
modellförsök. Till det material — särskilt i fråga om vattnets
rörelse i jorddammar — som publicerats i samband med
Internationella dammkongressen i Stockholm år 1933
har författaren av naturliga skäl icke kunnat taga
ställning då det icke förelåg vid tiden för bokens tryckning.
H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:32:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1935v/0038.html
