Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog han sin väldiga stjert i en ringel, fjellig af silfver:
vingarna svarta med kanter af rödt; när han spände dem alla
flög han i kapp med den susande storm, men örnen blef efter.
Fylldes det skeppet med väpnade män, då skulle du trott dig
skåda en flytande konungastad, en simmande fästning. —
Skeppet var vida berömdt, och af skepp var det ypperst i Norden.
Detta, och mera dertill tog Frithiof i arf af sin fader.
Knappast der fans i de nordiska land en rikare arfving,
om ej en konungason, ty kungars välde är ypperst.
Var han ej konungason, likväl hans sinne var kungligt,
vänsällt, ädelt och mildt, och med hvar dag växte hans rykte.
Kämpar hade han tolf, gråhåriga, furstar i idrott,
fadrens kamrater, med bröst af stål och med ärriga pannor
Nederst på kämparnas bänk, jemnårig med Frithiof, en yngling
satt som en ros bland vissnade lof: Björn hete den unga,
glad som ett barn, men fast som en man, och vis som en gubbe
Upp med Frithiof han växt och de blandat blod med hvar andra,
fosterbröder på Nordmannasätt, och svurit att lefva
samman i lust och i nöd, och att hämna hvarandra i döden.
Midt bland kämpar och gästernas mängd som kommit till graföl,
Frithiof, en sörjande värd, med ögon fyllda af tårar,
drack på fädernas vis sin faders minne, och hörde
skaldernas sång till hans lof, ett dundrande Drapa; men sedan
steg han i fadrens säte, nu hans, och satte sig neder
mellan dess Oden och Frej: det är Thors plats uppe i Valhall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
