Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens öfver dylika uppträden ofta yttrade misshag.
Det hjelpte ej. Hon skref till och med från Tyskland, att
rådet skulle uppskjuta begrafningen, till hennes egen i
framtiden inträffande död, på det hon under sin
återstående lifstid måtte beständigt få hugna sig af sin saliga
herres åskådande. Rådet gaf naturligtvis ett vägrande
svar; men för att i någon mån ställa henne tillfreds,
uppsköts begrafningen först till Februari, sedan till Juni 1634.
Under tiden hvälfde hon uti sin inbillning allehanda
förslager. Hon fick en gång det infallet, att jordfästningen
borde ske i Uppsala; och då rådet slutligen lyckades
öfvertala henne att bifalla, det densamma enligt konungens egen
vilja skulle förrättas uti Stockholm, sökte hon förbehålla
sig rättighet att derefter föra liket ut till Strömsholm, der
hon för detsamma ämnade uppresa en präktig minnesvård.
Det var icke utan både besvär och obehag som man
förmådde henne att afstå från denna besynnerliga föresats.
Emedlertid blef grafkoret färdigt, sådant som det ännu
till sitt yttre befinnes. På de sju sidorna antyddes uti
korta språk konungens bragder och egenskaper; öfverst
under korset sattes en pelikan, för sina ungar gjutande
blodet ur eget bröst.
Den 21 Juni 1634 anlände det kungliga liket, till
Brännkyrka, hvarifrån intåget följande dagen med all
möjlig prakt skulle öppnas. På Brunkeberg stodo åtta vid
Lützen tagna kanoner, omgifna af segerfanorna från
Breitenfeld. I tåget sågs bland annat blodsfanan, buren af
Fredrik Stenbock, riksbaneret af Lennart Torstensson, det på
slagfältet funna svärdet af Karl Horn o. s. v. Uti kyrkan
hölls likpredikan af biskop Johannes Bothwidi, hvilken
åtföljt konungen under de flesta hans krigståg. Till text
hade Maria Eleonora sjelf valt 1 Maccab. 9:20, 26. Och
allt Israels folk sörjde efter Juda i långan tid och
beklagade sig svårliga och sade: Ack, att den hjelten fallen
är, som Israel skyddat och befriat hafver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
