Svea folkkalender utkom på Albert Bonniers förlag årligen inför julen och nyåret 1844-1907 och 1924. Den innehöll s.k. folkläsning av blandat innehåll: skönlitteratur, prosa och lyrik samt korta artiklar inom skilda ämnesområden. Från och med årgång 1857 ingick även dödsrunor över kända personer som avlidit under året. Svea hade stor litteraturhistorisk betydelse och många författare debuterade där.
Bokförläggare Albert Bonnier var själv redaktör fram till sin död år 1900 och han förlorade aldrig intresset för kalendern. Frans Hedberg menar i en minnesruna över bokförläggaren 1901 att den var hans "älsklingsbarn" och att den var "en antologi så god som någon, ett fosterländskt galleri i ord och bild där ingenting epokgörande för land och folk blifvit förbigånget och där de olika uppfattningarna af det sköna trifvas väl bredvid hvarandra." Ett misslyckat försök att återuppliva kalendern gjordes 1924. Kalenderns historia berättas av Karl Warburg i Svea 1845-1894. En litteraturhistorisk återblick.
Högskolan i Borås har publicerat ett specialarbete, Register till Svea folk-kalender 1845-1908, 1925, med en systematisk förteckning över alla artiklar, ett personregister som på grund av dödsrunorna tar upp ovanligt många namn och ett pseudonymregister.
Alla hittills digitaliserade årgångar (1846, 1851–1854, 1858–1908)
försågs i augusti 2021 med fullständiga innehållsförteckningar.