Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många vilja kalla denna lära för en högmodslära
derföre, att en sträng lutheran ej vill närmare umgås med olika
tänkande och på intet sätt med obotfärdiga syndare.
Men säger icke skriften med tydliga ord:
”I skolen icke draga i ok med de otrogna.”
”Kom nu in och ät qvällmat! Du får inte sitta derute
längre och förkyla dig,” hörde jag min ömma moder ropa
igenom den öppnade köksdörren.
Jag blef visserligen störd i min allvarliga tankegång af
modersrösten, men på mig verkade den nu som alltid förr
så underbart lugnande och välgörande, ty jag visste ju, huru
min ömma moder aldrig ett ögonblick skulle kunna lefva och
hafva sitt hjerta och sin sans i behåll, utan att tänka på
mig, på min verldsliga och andliga välfärd.
Jag lydde min moder och kom in till henne i köket,
men af inre rörelse förmådde jag ej ens att smaka den
framsatta aftonmåltiden.
Min moder föll då i mina armar och sade under tårar:
”Du vet ju, att jag alltid vill dig väl!”
”Ja, moder,” svarade jag och smekte henne på den
åldrade kinden.
Och så förenade sig tvenne hjertan i en innerlig gemensam
bön till den Högste, att Han i sin nåd ville låta dem så
fröjdas som sörja tillsammans genom hela lifvet ända till en
salig död.
Det var slutet på den stora dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
