Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidenhayn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
292 Wibyggerå.
Wickenberg.
Strengnäs gymnasium, begaf ban sig till Upsala, der
han 1630 blef student. Promoverades 1642 till
filosofie magister, och prestvigdes året derpå i
Strengnäs, med kallelse att vara krigsprest.
Under det sedermera följande Danska kriget
tjenstgjorde han såsom general-fält-predikant, och efter
dess slut utnämndes han genast till kongl,
hofpredikant, mot slutet af året 1645. Hans
tjenstgöring vid hofvet blef dock icke långvarig, ty
redan följande året förordnades han till kyrkoherde
i Köpings lands- och stadsförsamlingar, hvarefter
han 1647 utnämndes till kontraktsprost. Han icke
allenast gjorde sig känd såsom en driftig
ordningsman, stor predikant och munter
umgängesman, utan förvärfvade äfven anseende för mindre
vanliga kunskaper. Isynnerhet berömmes han
mycket för den lärdom och styrka, hvarmed han 1649
försvarade sin synodal-disputation i Westerås. Han
afled d. 9 Dec. 1662. Några af hans
akademiska disputationer och likpredikningar hafva blifvit
af trycket utgifna.
Wibyggerå, en socken i N. Ångermanlands
fögderi, är belägen vid hafvet, 5 £ mil N. från
Hernösand och är regal. Marken är ojemn och mot
bafssidan intages mesta delen af landet af berg
och dalar. Pä sluttningarna af flera öfverst kala
berg ser man löfskog, åkrar, ängar och byar om
hvarandra, men dernedanföre dalar och små sjöar.
Rådande jordmanen är lera. Skog finnes
somlig-sfades ymnigt. Utom åkerbrnk och
boskapsskötsel äro väfnad och hafsfiske allmogens
näringsgrenar. Kyrkan ligger särdeles högt och är en
mycket gammal stenbyggnad ntan orgelverk. I
denna socken ligger det bekanta Skutberget, nära
intill landsvägen, hvarät dess sida företer likasom
en slät vägg; från foten till spetsen är det
omkring 400 alnar högt och bar något upp i berget
på sidan mot vägen en öppning eller håla, som
är 15 alnar lång och 3 alnar bred. Socknen
innehåller 35 6J4 oförm. mtl. samt 1,592
inbyggare. Adr. Hernösand eller Bjästad.
Vieken, Henrik von, född i Preussen, samt
son af kongl. Pohlske kammarherren och
öfverstelöjtnanten Joban von Vicken, var öfverste för
Kronobergs regemente, då ban 1665 förordnades
till kommendant i Helsingborg, och straxt derefter
till kommendant i Halmstad. Han bade redan då
flera år varit i Svensk tjenst, och genomgått de
lägre graderna; men när ban först börjat tjena
Svenska kronan, är ej med tillförlitlighet kändt.
Sedan ban vederbörligen styrkt sin adliga
härkomst, introducerades ban 1675 på Svenska
riddarhuset, hvarefter ban 1677 utnämndes till
landshöfding öfver Kalmar län. Transporterades
slutligen dei ifrån 1679 till landshöfding öfver
Elfsborgs län, och afled år 1689.
Wickenberg, Pehr, född i Malmö d. 1 Okt.
1812, död i Pau d. 19 Dec. 1846, är namnet pä
en af de ypperste målare, som nyaste tider
frambragt. Allt sedan Sergels tid bar ingen Svensk
konstnär i utlandet blifvit så berömd. Son till
en fanjunkare i torftiga vilkor, var ban under de
sju första lefnadsåren som oftast sjuklig och
sluten inom sig sjelf, fick efter denna tid bättre hälsa
och krafter, och erhöll sin första undervisning vid
Malmö apologistskola, der ban tidigt visade
mycken båg för läsning och skrifning, men framför
allt för ritning, så att ban alltid genast ville
afteckna hvarje gammalt kopparstick han öfverkom.
Man unnade bonom ock att häruti följa sin
böjelse, så att ban, jemte den allmänna
skolundervisningen, fick taga särskilta lektioner för en
ritlä-rare i Malmö. Genom flit och träget arbete
lyckades det honom att redan i sin födelsestad görs
några besparingar medelst ritade och försälda
taflor, så 8tt ban 1831 omsider kunde följa sin
önskan att genom en resa till hufvudstaden vidare
utbilda och förkofra sina anlag för målare-konsten.
Anländ till Stockholm, bade ban äfven der i
början ingen annan försörjningsutväg än sin ännu
obemärkta talang, hvarföre ban ofta kämpade med
ytterlig brist och alldagliga bekymmer, hvilka väl
understundom sporrade bans ifver, men dock
troligen bidrogo att tidigt undergräfva hans af
naturen ej starka fvsik. Han måste vid denna tid
anlita stadens klädståndsfruar, att för några
riksdaler afyttra sina anspråkslösa konstprodukter, till
dess ban omsider blef bemärkt inom den i
Stockholm vid denna tid stiftade konstföreningen och
till följd af professor Sandbergs förord upptagen i
den Anckarsvärdska familjen, samt sålunda på en
gång räddad från näringsomsorgernas tryckande
börda. Nn först framstår han också som eo
verklig konstnär af djup poetisk inspiration, hvarom
taflor, sådana som Herdescenen, der en yngling
blåser flöjt för en gubbe och en flicka; Evas torg
vid Abels död; Den blinde Oedtpe och Antigone m. fl.
bära tillräckligt vittne. År 1836 träffad af en
svår ögonsjukdom, företog ban samma år,
noder-stödd af deltagande vänner, en badresa till
Töp-litx, der han också lyckades att blifva återställd.
Genom några vackra prof af sin talang, hade ban
emellertid tillvunnit sig uppmärksamhet äfven i
Tyskland, till följd hvaraf han snart såg sig i
tillfälle att företaga en resa till Paris, hvarest han
snart blef emottagen, icke blott med bifall, utan
med beundran och förtjusning, så att ban der i
flera år qvarstannade och omsider afled på
Fran-syskt område. Bland de taflor ban i Tyskland
målade, och som vunno en allmännare
uppmärksamhet, torde främst böra nämnas: En Dalkarl i
vall med fär och getter, samt En lösande gumma,
hvilken senare inköptes af direktionen vid
Leip-ziger-museum och af fremmande konstnärer
åtskilliga gånger blifvit kopierad. Han qvardröjde ett
år i Berlin och förföljdes sedan efter sin afresa
till Frankrike, af de Tyske konsthandlarne med
täta beställningar på sina arbeten. De taflor af
Wickenberg, som på konstexpositionen i Paris
särdeles väckte Fransmännens uppmärksamhet och
beundran, voro: Ett nordiskt vinter landskap, som
förskaffade konstnären en medalj om 20 dukati-rs
vigt; Vinterfisket, eo större tafla af lysande och
fulländad komposition, som inköptes af en enskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
