Svenska Akademien gav ut sin första ordlista 1801 i form av Afhandling om svenska stafsättet av C. G. Leopold, vilken var utrustad med en lista över främmande ord med försvenskad stavning.
Den fylligare Ordlista öfver svenska språket utkom första gången 1874 och har sedan dess utgetts i många upplagor. Femte upplagan kom 1883. Sjätte upplagan (1889) var den första (och kanske enda?) som stadfästes av Kgl. Maj:t. Den tillät stavning med kv i stället för qv (kvadrat, kvinna, kväll) och ä i stället för e (själf, älg). Vid åttonde upplagan (1923) hade den stavningsreform slagit igenom, som avskaffade dt, fv och hv (av Fridtjuv Berg införd i folkskolorna 1906). Tionde upplagan (1973) införde en försvenskad stavning av jos (juice) och sebra (zebra). På nätet finns trettonde upplagan (2006), som införde W som egen bokstav. Läs mer i Wikipedia om de olika utgåvorna.
Vid korrekturläsning avgränsas ett kapitel per bokstav i alfabetet, inte per uppslagsord. Se till att kursiveringen hamnar på rätt sida (vanligen insidan) av parenteser. Ett typexempel är:
Qvacksalfva (-ade) i. -ande n. -are
(pl. =) m. -eri n.
| 1 | |
| 2 | |
| 3 | |
| 6 | |
| 7 | |
| 8 | |
| 9-5 | |
| 10-1 | |
| 11-6 |
