Det finns inga kapitel inom verket, men det är rubriker på de flesta sidor:
4 Grafgångar. Loculi.
5 Grafkammare.
6 Ljusöppningar.
7 Olika slags grifter.
8 Katakombernas utsträckning.
9 Deras benämning.
10 Ämnets indelning.
11 Katakombernas återupptäckt.
12 De första forskarne.
13 Antonio Bosio.
14 Strider. Fabretti.
15 D'Agincourt. Marchi.
16 Bröderna de Rossi.
17 Gamla resehandböcker.
18-19 Relikerna i Monza. Cornelius' grafsten.
20 Pilgrimernas besök.
21 I katakomberna. Graffiti.
22 Proskynem.
23 Damasus' inskrifter.
24 Lucinas krypta.
25 Hvarför tredje årh. påfvar begrofvos is S. Callisto.
26-27 Upptäkten af påfvekryptan 1854.
28-29 Uppkomsten af det kristna grafskicket.
30-31 Jordande är i Rom äldre än bränning.
32 Collegia funeraticia.
33 Enskilda grafvar sällsynta.
34-35 Katakomberna hafva ej uppkommit ur arenarier. Bevis.
36 Olikhet mellan katakomber och arenarier.
37 Kristna grafplaster egde lagens beskydd.
38-39 Orsaker till grafvarnas skydd genom sed och lag.
40-41 De kristna lämpa sig i sitt grafskick efter sed och lag.
42-43 Katakomberna hafva uppstått ur enskildas grafplatser.
44-45 I tredje århundradet förenas de ursprungliga areæ.
46 Ytterligare förändringar.
47 Fossorerna.
48 Förfaringssätt vid katakombernas anläggning.
49 Scener ur de kristnas lif i katakomberna.
50 Pomponia Græcina.
51 Åminnelsemåltid.
52-53 Den heliga Cæcilias martyrium i andra årh. e. Kr.
54-55 Martyrer mördade i massa i själfva katakomberna.
56 Katakomberna och kristendomens historia.
57 Romarnas uppfattning af främmande religioner.
58-59 De kristna, förblandade med judarna, följa dessas öden.
60 Neros förföljelse.
61 Domitianus' förföljelse.
62-63 Kristendomen får insteg äfven bland de högre klasserna. Græcina. Domitilla.
64 Clemens Romanus.
65 Katakomberna i första århundradet.
66 Plinius och Traianus.
67 Plinius' bref.
68 Traianus' reskript.
69 Kyrkans ställning därefter.
70-71 Församlingen organiseras som begrafningsgille.
72-73 Organisationen af dessa begrafningsgillen.
74-75 Katakomber i andra och tredje århundradena. Decius och kyrkan.
76-77 Valerianus', Gallienus', Aurelianus' ställning till kyrkan och katakomberna.
78-79 Diocletianus' förföljelse. Katakomberna konfiskeras. Constantinus återlämnar dem.
80 Katakomberna i fjärde århundradet.
81 Katakomberna i 5:e till 8:e århudradena.
82 Martyrernas ben flyttas från katakomberna.
83 Inskrifter. Deras språk.
84 Inskrifternas innehåll.
85 Tillägg till den aflidnes namn.
86 Dis Manibus på kristna grafstenar.
87 Senare inskrifter. Deras skrifttecken.
89 Den kristna konstens ålder och värde.
90-91 Katakombernas konst har mera värde ju äldre den är.
92-93 Konstens uppkomst anknyter sig till religionssymboliken.
94-95 Den kristna konstens uppkomst förmedlas icke af gnosticismen.
96 Förklaringen af bildsymboliken.
97 Bör sökas hos kyrkofäderna.
98-99 Spår af historisk framställning. De enskilda konstverken.
100 Symboler: Korset.
101 Ankaret. Lammet. Dufvan.
102 Dufvans betydelse. »Liten Karin».
103 Fisken.
104 Fiskens symbol uppkommen i Alexandria.
105 Kyrkofädernas vittnesbörd därom.
106-107 Fisken i förbindelse med andra symboler. Mjölken.
108 Haren. Påfågeln. Tuppen. Örnen. Hjorten m. fl.
109 Konstnärligt komponerade bilder.
110-111 Betydelsen af Orpheusbilden.
112 Orpheus i S. Domitilla.
113 Den gode herden.
114 Hermes Kriophoros.
115 Bifigurer till Orpheus.
116 Daniel.
117 Jonas. Kristusbild.
118 Kristusbilder.
119 Bibliska bilder. Historiska bilder.
120 Guldglas.
121 Bildhuggarkonsten i katakomberna.
122 Sarkofager.
123 Junius Bassus' sarkofag.
124-125 Sarkofag med framställning af Kristus' lidande.
126-127 Statyer. Katakombernas bidrag till kulturhistorien.
128 Lampor.
129 Blodflaskor.
130 Upptäkternas betydelse.
