Version 1.1 of krigryss/0259 - (history)
242 Vid Oderberg bemöttes jag av de österrikiska gränsmyndigheterna med den största älskvärdhet. En blick på mitt »Ausweis» från Oberbefehlshaber Ost är nog. Här och på de följande stationerna vimlar det av tyska och österrikiska soldater och av ortsbefolk- ning, icke minst unga, glada flickor i brokiga scha- letter. 1 den lilla stad, där österrikisk-ungerska hög- kvarteret befann sig, var jag framme klockan sju på kvällen och fördes i en krigsbil till »Hotel zum Braunen Hirsch». Det gällde att vara rapp i vändningarna. Jag skyndade till generalstabens hus och blev där med utsökt älskvärdhet emottagen av generalmajor von Hoen, en av de kvickaste och trevligaste officerare jag någonsin mött. Han förde mig till chefen för ställföre- trädande generalstaben, fältmarskalklöjtnanten Höfer von Feldsturm, en ståtlig och nobel man, en prydnad för österrikiska armén. Och så kom bud, att chefen för generalstaben, dåvarande generalen av infanteriet friherre Franz Conrad von Hötzendorf väntade mig i sitt arbetsrum. Enkel och flärdfri, anspråkslös och vänlig kom han emot mig och bad mig hjärtligt välkommen. Han är liten till växten och har vitt uppkammat hår och vita, vårdade mustascher, ljusa, vänliga ögon, skarpt skuren näsa och en hög panna, som även till det yttre bär spår av djupa tankar. Fugn vilar över de förnäma dragen, och hans sätt är fint, belevat och manligt. Det är ej svårt att lära känna den utåtvända delen av människan, ty hon visar sig genast utan krångel och ceremonier — men innanför denna finnes en oändligt rikt utrustad stor, god och ädel man med ett hjärta