Version 1.2 of fanrikstal/1/0056 - (history)
<poem>Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat, När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: ”jo, soldat!” Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut: ”Du, slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!” ”Ja,” mente gossen, ”här går allt helt afvigt mig i hand; Kanske det mindre konstigt är, att dö för kung och land.” Den gamle Dufva häpnade och gret helt rörd en tår; Och Sven han tog sin säck på rygg och gick till närmsta corps. Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi, Och utan prut blef han rekryt vid Dunckers kompani. Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis. Det var en lust att se derpå, det gick på eget vis.</poem>