Return to Recent Changes
| Changes made to svupps/1-16/0440 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 743 | 695 = 94% | 6 = 1% | 42 = 6% | |
| 1.2 | 801 | 695 = 87% | 20 = 2% | 86 = 11% | |
LAGTIMA
letmålet ss. tvistigt förvisas till domstol. Däremot
ogillas el. avslås ej ansökningen. I händelse
av bifall till borgenärs yrkande om betalning
ur intecknad egendom fastställes utsökta
beloppet till betalning ur egendomen, och
beträffande fast egendom förordnas tillika, att
densamma må utan föregående utmätning säljas å
exekutiv auktion. — Att målet förvisas ss.
tvistigt till domstol, innebär icke, att målet
ovillkorligen skall handläggas vid domstol, utan
endast att det står borgenär el. gäldenär fritt att
dit instämma saken. — Talan mot
överexeku-tors
överexekutors utslag må fullföljas i hovrätt genom
besvär; dock äger gäldenär icke överklaga
utslag, varigenom mål ss. tvistigt förvisats till
domstol, över
domstol. Över hovrätts utslag i 1-måll-mål må
klagan ej föras. Gäldenär, som genom
laga-kraftvunnet
lagakraftvunnet utslag ålagts betalningsskyldighet,
äger därjämte att, om han ej inför
överexeku-tor
överexekutor medgivit borgenärens krav, efter stämning
till domstol inom 6 mån. söka återvinning av
vad han blivit ålagd utgiva. Grunden till denna
bestämmelse är, att gäldenären måste beredas
tillfälle att till sitt fredande mot borgenärens
krav förebringa även sådant processmaterial,
för vilket han i det summariska l.-förfarandet
ej kan vinna beaktande. — Litt.: E. Trygger,
”L. för gäld” (1893) och ”Kommentar till
ut-sökningslagen”
utsökningslagen” (2 uppl. 1916).
<i>G.L.</i>
<b>Lagtima</b> (till fsv. time,<i>time</i>, tid), om på i lag
bestämd, ord. tid sammanträdd församling, t.ex.
riksdag, ting med häradsborna, kyrkomöte,
adelsmöte, landsting. Motsats: <sp>urtima</sp> (se
d.o.).
<i>E.K.</i>
<b>Lagting.</b> 1) Motsvarighet i Norge till de forna
landskapstingen i Sverige och Danmark, dock
att i Norge ej hela menigheten deltog, utan
från varje fylke sändes ett visst antal
”nämndemän”, utsedda av konungens ämbetsmän. L.
antages införda av Håkon den gode o. 940 efter
förebild av engelska witenagemot.<i>witenagemot</i>.
Representanter för konungen och kyrkan deltogo jämväl
i 1.l. Småningom övergick l:s lagstiftande
myndighet till konungen och rådet, medan 1.l. från
Magnus Lagaböters tid behöll endast sin
dömande verksamhet. Rättegångsärendena
handlades dock uteslutande inför och avgjordes av
ett utskott inom 1.,l., kallat lagretten.<i>lagretten</i>. L. blev så
en överdomstol, ledd av kungl. lagmän.
Antalet 1.l. ökades med lagmansdömena, tills dessa
jämte 1.l. 1797 avskaffades. I Norges nya
grundlag 1814 återupplivades namnet 1.l. för en av
stortingets (se d.o.) avd., liksom den 1888
införda juryn i brottmål fick beteckningen
lag-rett.
<i>lagrett</i>.
2) För Färöarna nyskapades 1852 en
representativ församling kallad I.l. Detta har ung.
samma ekonomiska och kommunala uppgifter
som ett sv. landsting men får även yttra sig
över lagförslag, som angå öarna, samt väljer
representant i danska Landstinget. L. består av
23 medl., utsedda genom allmänna val; även
kvinnor ha valrätt.
<i>E.K.</i>
<b>Lagtolkning,</b> uttolkning av ett lagbuds
innehåll, om detta icke skulle vara tillräckligt klart
och otvetydigt till ordalydelsen. Stundom kan
otydligheten föreligga från början och t.o.m.
vara avsedd av lagförf. el. lagstiftaren, men
oftast föranledes 1.l. av sedermera inträffade
ändringar i samhällsförhållandena, tekniska och
ekonomiska framsteg. L. utövas av och
tillkommer dels domstolar och förvaltande myn
digheter
myndigheter genom rättspraxis, dels den
rättsvetenskapliga verksamheten. Hjälpmedlen därvid äro
dels av språklig, dels av logisk art. I sistn.
avseende är särsk. hänsyn att taga till
sammanhanget med andra lagbud, rättssystemet över
huvud ävensom till ändamålet med
lagstadgandet, i den mån detta kan utletas el. får anses
påkallat av rådande rättsuppfattning. Man
brukar skilja mellan restriktiv el. inskränkande och
extensiv el. utvidgande 1.,l., allteftersom 1.l.
inskränker sig till ordalagens nödvändiga innehåll el.
går därutöver. R.F. § 84 stadgar, att rikets
grundlagar skola tolkas efter ordalydelsen.
Eljest äro äldre lagar ofta att tolka extensivt,
moderna lagar snarare restriktivt. Jfr
Lagförklaring.
<sp>Lagförklaring</sp>.
<i>E.K.</i>
<b>Lagtävlan, sportv.,</b> <i>sportv.</i>, se Lag.<sp>Lag</sp>.
<b>La Guaira,</b> hamnstad i Venezuela, se G u
a-i r a, La.
<sp>Guaira, La</sp>.
<b>Laguerre [lagä'r],</b> [lagäˊr], <sp>Edmond Nicolas,Nicolas</sp>,
fransk matematiker (1834—86), examinator vid
École polytechnique i Paris. Redan som ung
visade L. den för nyare plan geometri viktiga
satsen, att vinkeln mellan två linjer endast
beror på ett visst dubbelförhållande. Vidare har
han studerat algebraiska kurvors brännpunkter
m.m. I teorien för de hela analytiska
funktionerna har han infört det viktiga begreppet
rang. L:s arbeten finnas samlade i ”Oeuvres de
L.” (2 bd, 1897—1905).
<i>H-r.
Lagu'n</i>
<b>Laguˊn</b> (ital. laguna,<i>laguna</i>, av lat. lacu'na,<i>lacuˊna</i>,
fördjupning, pöl), grund, ofta örik strandsjö, skild
från havet genom mer el. mindre
sammanhängande, genom kustströmmar och vågorna
bildade ackumulationsvallar (sandrevlar, i Italien
kallade lidi,<i>lidi</i>, sing. lido)<i>lido</i>) el. korallrev. L.
skiljes från haff (se d.o.) närmast därigenom, att
det senare är mera avstängt från havet och att
den ackumulationsvall, som skiljer ett haff
från havet, är en strandsporre el. landtunga
(ty. Nehrung),<i>Nehrung</i>), landfast med den udde, i lä av
vilken den bildats, medan <i>lidi</i> ha mera insulär
karaktär. L. kallas även den vattensamling,
— 747 —
— 748 —