Return to Recent Changes
| Changes made to skl/4/0293 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.3 | 1007 | 1006 = 100% | 1 = 0% | 0 = 0% | |
| 1.4 | 1006 | 1006 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
Wiborgska Smällen.
Wibyensis.
291
gingo öfver bela norden, och flera, till en del
högst vidunderliga berättelser om denna
tilldragelse omtalades länge man och man emellan.
Enligt en sådan skall Knut Posse, då ban länge
kämpat emot Ryssarne, och endast bade tvåhundra af
sina krigare qvar, slutligen hafva, förföljd af eo
otalig skara fiender, dragit sig inom Wiborgs
murar, och försvarat sig der manligen, frän
Mår-tensmessan till Andersmessodagen. Ryssarne sköto
ofta bresch pä murarna; men den vaksamme Posse
lagade dem alltid åter. När ban ändtligen såg,
att ban icke längre kunde försvara sig, fattade
ban ett annat råd. Tillverkningen af krut var då
för tiden ännu en föga känd sak i norden; men
Posse hade inhemtat kunskapen derom på sina
utrikes resor. Till sitt biträde härvid begagnade
han en frimodig Svensk krigsman, vid namn
Win-boltb. Medan denue försvarade murarna, salt Knut
Posse vid en stor kokande kittel, eller stötte han
sina pulver uti en ofantlig mortel, till dess ban
bade ibopkokat ett förskräckelsens ämne, som
blott behöfde itändas med en gnista eld, för att
störta omkull bus, torn och murar. Uti en mina
under elt af tornen pä stadsmuren nedsatte ban
slutligen den stora kitteln, och undervisade noga
eo af sina tjenare huru den skulle påtändas, när
han gaf ett visst tecken. Det var om morgonen
på Andersmessodagen, som Ryssarne med stort
anskri och stötande i basuner bådade sin otaliga bär
till stormnings, samt uppstego med stormstegar på
muren. Då församlade Knut Posse oförskräckt sin
lilla hop inne på borggården, och svängde med
stolthet de Svenska baneren, med S:t Eriks och
S:t Olofs bilder uppå, för Ryssarne, dem ban lät
obehindradt intåga i det ena tornet och stiga upp
pà murarna. Då tillsade Knut Posse sitt folk att
noga fylla öronen med vax, samt skynda sig nod
i hvalf och källare, för att ligga der till dess de
kände jorden skälfva under sig, och hörde en
knall såsom ett thordön eller ett åskslag; dä skulle
de åter skynda upp med sina svärd till ett nytt
arbete. Så skedde äfven, och i sju timmars tid
gaf ban Ryssarne ro att samla sig i tornet och
uppstiga pä murarna. Slutligen gaf ban tecken,
och eld kastades i kitteln. Det var ett
förskräckelsens ögonblick. Hela tornet, hvaruti Ryssarne
voro till många tuseo, störtade in, och murarna
deromkring föllo öfver folket. En eldslod med illa
stinkande rök slog upp ur hålan, der kitteln stod.
Detta allt skedde med en knall, så förskräcklig,
att alla de, hvilka icke bade tillstoppat sina öron
och gömt sig under jorden, eller voro något för
nära, nedföllo stendöde till marken. De Ryssar,
som icke genast dogo, bortsvimnade åtminstone.
Då gingo Knut Posse och hans tjenare omkring
pà fältet och ihjälslogo alla Ryssarne, som lågo
strödda deromkring, till dess bans krigsmän hunno
komma fram utur sina gömställen och eftersatte
de få Ryssar, som voro ute på fältet och ännu
vid lif, men så förfärade, att de bals öfver
hufvud flydde och lemnade bela sitt läger, der
Svenskarne funno ett rikt byte. För denna så kallade
"Wiborgska Smällen'' blef Posse sedan vida beryk-
tad, och en sägen gick, att Ryssarne länge sjöngo
1 sin litania: "För Wiborgska Smällen och Knut
Posse bevare oss milde Herre Gud!" — En annan
ännu vidunderligare berättelse förmäler, hurusom
Knut Posse s^ått i nära förbund med den onde,
och af honom fått en dräng, vid namn Smäll,
hemmastadd i all slags trolldom. När nu fienden
hade sä kringvärft Wiborg, att ingen annan
räddning var till väntandes än död eller fångenskap,
ville i Posse veta Sten Stures mening, om ban skulle
få hans tillstånd att bruka sin trollkokning emot
Ryssen eller icke. Derföre gick ban nt med Smäll
på slottsgården, med ett betsel i banden, vid
midnattstiden, och när ban skakade på betslet, kom
en bäst, mer flygandes än springandes, så att del
hven i luften, och ställde sig bredvid dem. Smäll
satte sig på den, samt red öfver land och vatten
på tjugufyra timmar till Stockholm, der ban
stannade pä Brunkeberg, likaledes vid midnaltstid.
Sände så bud till Sturen, som genast kom dit
upp till bonom; men då var hästen borta. Smäll
frågade dä, om herr Sten vill tillstädja, att Knut
Posse med sin trollkokning förstörde Ryssarne, och
frälste sitt folk ur nöden. Efter en stunds
betänketid svarade Sturen: "Ja, efter nöden är så
stor, må det ske nu, men aldrig mera." Derpå
gick Sturen bort. Då skakade Smäll sitt betsel,
hans bäst återkom och förde honom lika fort
tillbaka till Wiborg igen. Straxt kokade Knut Posse
ibop den Wiborgska Smällen med stor
trolldoms-kraft, den Ryssarne minnas till evärdeliga tider.
Wiby, med Tångeråsa, en socken i Grimstens
härad af Örebro län, är beläget 3| mil S.V. från
Örebro och tillhör 1 kl. konsist. Landets södra
del är upplagen af en höjdsträckning, som utgår
ifrån Tiveden. Skog finnes på vestra och östra
sidorna af socknen; men bufvudnäringen är
åkerbruk. Betydligare egendomar i socknen äro:
War-sta, 3 mtl. säteri och 1 frälse, sednast tillhörigt
slägten Zidén; KÖrlingsberg, G mtl. säteri,
tillhörigt en Staaff, samt Hageby och Nalaviberg, hvartdera
2 mtl. säteri; O/ra och Nedra Odensvi, det förra
2, det sednare 1 mtl. frälse; Lundby, 1 mtl. krono,
kyrkoherde-boställe; Ybby, 2 mtl. krono, med
boställen för tjenstemän af civilstaten m. fl. Vid
Kungs-Wallby och Odensvi finnas ättehögar och
på Boshälla en fornåldrig skans. Socknen
innehåller IIO| hemman med en folkmängd af 3,069
personer på en areal af 27,772 tunnl., hvaraf
1,120 äro sjöar och kärr. Adr. Ramundeboda.
Wi by t annex till Weta, är beläget 1 f mil V.S.V.
från Linköping. Marken är jemn och rådande
jordmånen ar sandmylla. Ängsmark och skog
finnes otillräckligt och åkerbruket ar bufvudnäringen.
I socknen ligger Uljeberg, t \ hemman frälse
säteri samt flera kronans boställen. På Uljebergs
ägor finnes bränntorf. Runstenar förekomma bär
på flera ställen. Socknen innehåller 34^ hemman
med 830 inbyggare pä en areal af 5,045 tunnl.,
hvaraf 20 äro sjöar och kärr.
<b>Wibyensis, Petrus Olai,</b> son af kyrkoherden
Olof i Wiby församling, föddes d. 22 Sept. 1611.
Sedan ban studerat i Örebro skola och på Streng-