Return to Recent Changes
| Changes made to skl/3/0249 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 898 | 890 = 99% | 0 = 0% | 8 = 1% | |
| 1.3 | 900 | 890 = 99% | 0 = 0% | 10 = 1% | |
PuppuiUrdnre.
Pyssling.
251
pà en genom stången stucken spets. Denna spets
bar, likasom de tvenne andra ännn qvarsittande,
varit lös, sä att kroken kunde efter bebagbehag flyttas
]äagre
längre in på vigten, hvarigenom dennas
användbarhet naturligtvis betydligt förökades. Ä motsatta
ändan af stången sitter en knapp med infalsad
ränna, tydligen för att derpå hänga den tyngd, som
utvisade vigten af det, som vägdes. Denna
fornlemning är veterligen den enda i sitt slag.
PuppuiUrilare
Puppmördare (Pteromalus pnppareus), en insekt
af lönnmördarnes slägte, |—^1/2 - 2/3 linje lång, ljust
eller mörkt metallgrön, med bruna ögon, gula
fötter och hvita vattenklara vingar; anlennerneantennerne bos
hannen af samma färg som fötterne, hos honan
svartbruna. Lägger ägg på alla slags kålmaskar
och några andra fjäril-larver, antingen straxt
innan de förpuppas, eller på sjelfva pupporna, medan
de ännu äro mjuka, så att dessa ofta innehålla
bundradetals ägg, hvilka deruti utkläckas.
Pusa betydde fordom hustru, gemål. Norske
konungen Håkan Magnusson skrifver sålunda år 1314:
"Vårae Kærasto Pusu, Fru Euphemie Drottningar",
(vår älskliga gemål, drottning Eupbemia).
Putbus, hvilken äfven skref sig Podebuscb, var
en Pomersk adelsman, som år 1520 intogs i
riksrådet. Han flydde likväl ur riket,' efter Christiern*Christierns
fall, och anföres 1524 bland Danska rikets råd.
Putbus, Jlauritius Ulrik, landtråd och
arf-landtmarskalk i Pomern och Riigeo, samt riddare
af Johanniter-orden, intogs år 1731 bland grefvar
på Svenska riddarhuset, och blef 1733 president i
Wismarska tribunalet. Hans sonson, Malte P.,
hvilken en liten tid tjenstgjort vid Svea lifgardet,
blef är 1805 ar Gustaf IV Adolf upphöjd i
furstligt stånd, den ende furste någon Svensk konung
utnämnt. Han blef sedan general-major, Kom. af
N. 0. och R. af S. 0., likväl utan att någonsin
tjenstgöra.
Putt, Sueno Benedict!, var kyrkoherde i
Stengårdshult i Småland, visade sig mycket nitisk
för litburgien, och kom derigenom i s»or nåd hos
konung Joban III, som befordrade honom till
Fog-läs pastorat, med titel af domprost, samt uppböjde
bans barn i adligt stånd, under namnet Printz. Hans
dotterson upptog sedan namnet, då samma ära
vederfors honom. (Se: Printz, Jolian.) Putt dog
1587.
Pyhy, Honrad von, såsom han sjelf kallade
sig, eller, såsom Luther kallade bonom,
Peutinger, och om hvilken den store reformatorn hade
en dålig tanke, och benämnde en äfventyrare,
inkom onder Gustaf I:s regering till Sverige, och
under den brist på kunnigt och dugligt folk, som
då var i landet, antogs ban i dess tjenst. Han
utgaf sig för juris utriusque doktor; men Celsius
kallar bonom "en förlupen jurist från Tyskland,
med ridderligt namn och anseende." Han
innästlade sig likväl i konungens förtroende, blef 1534
dess kansler och riksråd, samt 1538 dess
öfverste-kansler, krigsregements- och secrete-råd.
Användes vid flera beskickningar, bland andra i en till
Frankrike år 1543, men hvarvid ban öfverskred
sin fallmagi, och lärer hafva förslöst en del af
de medbafda penningarna. Då öppnades konungens
ögon, Pyhy fängslades och ställdes derefter under
tilltal. Nu kommo åtskilliga besvärspunkter i
dagen emot honom, såsom att ban under sin
beskickning förfarit egenmägtigt, upplånt af
konung Frans I, för konungens af Danmark
räkning, 6,000 kronor,, och ådragit sig en skuld
af 58,646 Rdr, för hvilken han icke kunde göra
redo. För öfrigt hade han inlåtit sig i obehöriga
underhandlingar med flera Tyska furstar, och
lockat ett par sådana in i riket, under förespegling
om befordran i Svensk tjenst. P. afsattes från
sina embeten, genom dom afd. 16 Sept. 1543, och
sattes i fängelse på Westerås slott. Här skall ban
efter några uppgifter hafva' aflidit, enligt andra
kommit på flykten, samt några år senare blifvit
dödad af en bland sine fordne sekreterare, bvilken
kastat bonom en sten i pannan.
Pyrortliit är ett mineral, som förekommer vid
Falun och i Skinnskatteberg. Formen är snedt
fyr-sidigt prismatisk. På friskt brott är färgen svart,
på vittrad yta åter gulbrun. Det trälfas
vanligtvis i långa fina strålar, som ligga antingen
isolerade eller äro förenade i knippor. Det är
ogenomskinligt, men ganska löst. Specifika vigten är
2,19. Det kan upplösas af syror, då det lemnar
ett svart pulver, äfvensom det vid uppglödgning
förbrinner af sig sjelft, men utan både rök och
låga. Efter förbränningen blir stenen hvit och
ganska lätt. Hufvudbeståndsdelarne äro kol,
cer-oxidul och kiselsyra, hvartill komma något
ytterjord, ler- och kalkjord, samt jern- och
mangan-oxidul, äfvensom en hop flygtiga delar.
Pyrosmnlitli, ett mineral, som först
upptäcktes i Nordmarks grufvor i Wermland af våra
Svenska mineraloger Gahn och Classon. Det
förekommer kristalliseradt i regelbundna, sexsidiga
prismer, hvilka äro för ändarne rätvinkligt
af-skurne; men kanterna ersatta af två facetter.
Färgen stöter något i gröngnlt. Pyrosmalithen är
föga bård och nästan ogenomskinlig, och äger en
vigt af 3,081. Hufvudbrotlet är bladigt,
tvärbrottet åter smäsplittrigt. Lagd på koleld gifver
den ifrån sig en syrlig lukt, saint smälter lätt till
en slät, glänsande kula, af jerngrå färg. I kolf för
blåsrör lemnar den först vatten, och sedan en gul
materia, som i vatten upplöses i gula droppar,
innehållande en stark syrlighet, och bestående af
upplöst saltsyrad jernoxid. Detta ämne, jemte
kiselsyra och manganoxid, hvartill kommer någon
saltsyra och kalkjord, utgöra pyrosmalithens
kemiska beståndsdelar.
Pyrte eller Pyrt», en forntida hamn i Luleå.
Pys, pysing, Ångermanlands-dialekt, betyder
liten gosse.
Pyssling, detsamma som Möting eller Nordling,Mordling,
är, enligt folktron, små mördade barns vålnader,
hvilka irra omkring päpå jorden så lång tid, som
de eljest skulle tillbragt der, i fall deras lifstråd
icke blifvit i förtid afklippt. Mångfaldiga sägner
finnas och tros om dem. På ljungen mellan
Skanör och Falsterbo står ett gammalt äppelträd,
under hvilket bor ett pysslingsfolk, en skomakare-