Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0271 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 284 | 278 = 98% | 3 = 1% | 3 = 1% | |
| 1.2 | 281 | 278 = 99% | 0 = 0% | 3 = 1% | |
PEIK. 217bara golfvet. Nu märkte han, att Peik hade varit ute
med sina narrpinnar den gången också. Han slet sina
hår och ville åstad och dräpa honom igen, och nu skulle
han inte skona honom, antingen han var mör eller morsk.
Men Peik hade beredt sig på att ta emot honom
igen. Han slagtade en vädur och tog och fylde blodet
i blåsan och våmben och stoppade ned dem i barmen
på syster sin och sade henne hvad hon skulle säga.
«Hvar är Peik?» skrek kungen, — han var så
ond, att han skälfde på målet.
|
«Han är så klen, att han inte orkar röra sig,» sade
hon, «och han skulle försöka få sig en liten lur.»
«Då får du väcka honom,» sade kungen.
Nej, det tordes hon inte, för han var så häftig af sig.
«Ja, jag är ändå häftigare, jag,» sade kungen, «och
väcker inte du honom, så skall jag...»jag ...» sade han och
for med handen åt sidan, der knifven satt. Nej, då
måste väl hon åstad och väcka honom ;honom; men Peik vände
sig hastigt om i sängen, drog ut en liten knif och
rispade henne i blåsan och våmben, så att blodet sprutade
ur barmen på henne, och hon föll omkull på golfvet
som om hon var död.
«Sådan satan du är, Peik,» sade kungen; «nu
har du ju skurit ihjäl din egen syster, och det så
sjelfva kungen står och ser på det,» sade han.
«Det är inte farligt med liket, så länge det finns
väder i näsan på mig,» sade Peik och tog fram ett
bockhorn, som han gaf sig till att tuta i, och då han
hade tutat en brudmarsch, satte han hornet intill henne