Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0266 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 213 | 210 = 99% | 2 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.2 | 214 | 210 = 98% | 3 = 1% | 1 = 0% | |
212 MAKRILLDRAG.och då en vindpust, som fylde vårt segel. Vid dagens
sista ljus sågo vi en svart strimma långt borta vid
himlaranden; allt efter som den kom närmare, gick en
hvit rand af piskadt skum framför den, och stormen
och natten voro öfver oss. Som en pil for båten framåt,
och det dröjde icke länge förr än vi voro vid de
yttersta skären, der sjöfåglarne, uppskrämda af de täta
blixtarne och åskknallarne, hväste och skreko och fladdrade
omkring i massor som hvita skyar. Men deras skrik
ljöd hest och svagt genom bränningarne. Holmarne
och skären dämpade väl litet af den häftiga sjögången,
men längre in mot land, der hela hafvet låg på, växte
den åter, och vid ljungeldarnes sken, sågo vi längs
hela kusten högt skummande bränningar, hvilkas dån
ljöd som en åska i våra öron. Rasmus höll skarp
utkik i detta mörker, som föreföll mig ogenomträngligt;
jag kunde ej urskilja annat än det breda, hvita
skumbandet, "somsom vi närmade oss med hotande hastighet.
Ändtligen upptäckte jag en liten mörk punkt, som vi
styrde emot, och inom få minuter foro vi mellan brott
och bränningar in genom det smala sundet vid
Ullerhufvud och löpte lyckligt in i den trånga hamnen, der
bergstoppar och höga klippor gåfvo oss lä mot vind
och vågor.
<img></img>
</chapter>