Return to Recent Changes
| Changes made to nofolkhuld/0257 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 277 | 273 = 99% | 3 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.2 | 274 | 273 = 100% | 0 = 0% | 1 = 0% | |
MAKRILLDRAG. 205barnet, förstod han sig bra på allting ombord; han
var en stor och stark pojke och inte rädd för att hänga
i, då det gälde att ta ett tag; han gjorde nästan
samma tjenst som en fullväxt, och munter och glad
var han, så att han satte lif i de andra; derför ville
skepparen ogerna vara af med honom. Men pojken
hade inte alls någon lust till att ligga och plaska i
den stora tvättbaljan så sent på hösten; emellertid
skulle han stanna qvar ombord tills de hade lastat och
voro segelfärdiga. En söndag, då manskapet hade
ledigt och skepparen var uppe hos en skogsbonde för
att handla smålast och läkt till litet däckslast — det
var väl hans egen affär, kan jag tro — skulle pojken
'
hålla vakt på skutan. Men det får jag inte glömma,
han var född på en söndag och hade hittat en
fyrväpling, derför var han «synt», han kunde se de
osynliga, men de kunde inte se honom.
«Ja ja, det blir hårdt väder,» afbröt berättaren
sig sjelf, i det han reste sig upp och skuggade med
handen öfver ögonen för att kunna se söderut
obehindradt af den solglimt, som nu föll öfver de länga,
skimrande böljorna. «Se hur han drar sig ihop; han
kommer med blixt och dunder,dunder. Bäst att vända i tid;
nu har vi inte en pust igen. Vi ligger här i
dödvattnet och drifver som en hösäck; men vi måste refva,
förr än han kommer öfver oss. Hitåt, son!»
Medan refvandet pågick, tog jag styret och tittade
efter vädret. Det var blankt och nästan lugnt; vinden
hade lagt sig, men vår båt gungade på efterdyningarne.