Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0088 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 418 | 412 = 99% | 4 = 1% | 2 = 0% | |
| 1.3 | 414 | 412 = 100% | 0 = 0% | 2 = 0% | |
88 den gamla antikvitetshandelnsmåsaker där, som hon så gärna skulle hava velat taga
med sig, men det var omöjligt.
Detta påminde henne om hennes stackars fågel, som ännu
hängde där. Hon grät bittert över förlusten av det lilla
djuret, tills den tanken föll henne in, att den på något sätt
skulle falla i händerna på Kit, som skulle behålla den för
hennes skull. Hon blev lugnad och tröstad av denna tanke
och gick till vila med lättare hjärta.
Efter många drömmar om vandringar bland ljusa och
sol-beglänsta
solbeglänsta ställen vaknade hon och fann att dagen begynte
gry och stjärnorna blevo bleka och dunkla. Så snart hon
var säker härpå, steg hon upp och klädde sig till resan.
Den gamle mannen sov ännu, och som hon ogärna ville
störa honom, lät hon honom sova till solen gick upp. Han
var angelägen om att de skulle lämna huset utan ett
ögonblicks tidsförlust och var snart i ordning.
Flickan tog honom vid handen och de stego lätt och
försiktigt utför trappan, darrande, så snart en tilja knarrade.
Den gamle mannen hade glömt ett slags kappsäck, som
innehöll den lätta börda, han hade att bära, och det föreföll
honom såsom ett gränslöst uppskov, då han måste vända
ofri
om några steg och hämta den.
Omsider hunno de till korridoren på nedra botten, där
den snarkande mr Quilp och hans juridiske vän väsnades i
deras öron förfärligare än rytande lejon. Då reglarna voro
fråndragna, fann man att dörren var låst och nyckeln borta.
Då erinrade sig flickan att en av vårderskorna hade sagt
henne att Quilp alltid låste till båda dörrarna om
kvällarna och hade nycklarna på bordet i sitt sovrum.
Det var icke utan stor fruktan som lilla Nell tog av sig
sina skor och smög sig genom det gamla antikvitetslagret,
där mr Brass, den fulaste artikeln i hela lagret, låg och
sov på en madrass, samt gick in i sin egen lilla kammare.
Här stod hon några minuter alldeles förstenad av
förfäran vid åsynen av mr Quilp, vilken hängde så långt utom
sängen, att han nästan tycktes stå på huvudet, och vilken,
vare sig av sin obekväma ställning eller i följd av någon
av sina obehagliga vanor, flåsade och snarkade med
vidöppen mun och med vitan — eller rättare sagt den
smutsiga gulan — på sina ögon tydligt synlig. Men det var
icke tid att fråga om någonting var åt honom, därför
bemäktigade hon sig nyckeln, gick åter förbi den sovande
mr Brass och kom lyckligt och väl tillbaka till den gamle