Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0082 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 402 | 397 = 99% | 4 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.3 | 400 | 397 = 99% | 2 = 0% | 1 = 0% | |
82 den gamla antikvitetshandelngjorde intryck på flickan och kom henne att gråta ännu
mera.
»Han blir säkert bättre», sade gossen oroligt, »blott ni
icke fäller modet och blir sjuk själv, ty det skulle göra
honom sämre. Då han blir bättre, så säg ett gott ord —
för mig, miss Nell.»
»De säga att jag icke på lång tid ens får nämna ditt
namn för honom», svarade flickan. »Jag törs inte och för
övrigt, vad gott skulle ett vänligt ord göra dig, Kit? Vi
komma att bliva mycket fattiga. Vi få knappast bröd att
äta.»
»Det är icke för att jag skall bliva tagen tillbaka», sade
gossen, »som jag begär denna tjänst av er. Tro inte att
jag kommit i en bekymmersam stund för att tala om
sådant.»
Flickan såg tacksamt och vänligt på honom, men väntade
att han skulle tala igen.
»Nej, det är icke för det», sade Kit tveksamt. »Jag
har icke fått mycket förstånd, det vet jag, men om man
kunde övertyga honom om att jag varit en trogen tjänare
och gjort så gott jag kunnat, så kanske han inte skulle —»
Härvid stammade Kit så länge, att flickan bad honom tala
ut och det genast, ty det var mycket sent och det var tid
att stänga fönstret.
»Kanske han icke skulle anse det alltför djärvt av mig
att säga — nåväl då, att säga så här», utropade Kit med
plötslig djärvhet. »Detta hem har gått ifrån er och honom.
Mor och jag hava ett mycket fattigt hem, men det är likväl
bättre än det här med alla dessa främmande människor, och
varför inte komma dit, tills han fått tid att se sig om och
finner ett bättre?»
Flickan sade ingenting. Kit fann i glädjen över att hava
framställt detta förslag sin tunga löst och ordade till dess
förmån med den yttersta vältalighet.
»Ni tror», sade gossen, »att det är mycket litet och
obekvämt. Så är det också, men det är mycket snyggt. Var
inte rädd för barnen; den minsta skriker nästan aldrig och
clen
den andre är mycket snäll — dessutom håller <i>jag</i> dem i styr.
Försök, miss Nell, försök! Det lilla rummet en trappa upp
är ganska trevligt. Ni kan se ett stycke av tornuret
mellan skorstenarne och kan nästan säga tiden; mor säger att
det just skulle passa för er, och ni skulle hava henne att
passa på er och mig att springa ärenden. Vi hava ingen