Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0075 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 384 | 378 = 98% | 3 = 1% | 3 = 1% | |
| 1.3 | 383 | 378 = 99% | 0 = 0% | 5 = 1% | |
Fjortonde kapitlet
75hon en dag skall få veta det, ty jag är övertygad om att hon
skulle vara mycket tacksam mot dig. Det är grymt att så
där stänga in det kära barnet. Det förundrar mig icke, om
den gamle gentlemannen vill dölja det för dig.»
»Han tycker minsann inte det är grymt», sade Kit, »eljest
skulle han inte göra det för allt guld och silver i världen,
mor. Jag känner honom bättre än så.»
»Nå, vad gör han det för då, och varför håller han det
hemligt för dig?» sade mrs Nubbles.
»Det vet jag inte», svarade hennes son. »Om han inte
hade försökt att hålla det så hemligt, skulle jag aldrig hava
kommit underfund därmed, ty just därför att han ville
bliva av med mig om kvällarna och lät mig gå mycket tidigare
än vanligt, blev jag först nyfiken att få veta vad som
försiggick. Tyst! Vad är det?»
»Det är bara någon utanför.»
»Det är någon, som kommer hit över», sade Kit och
reste sig upp och lyssnade, »och någon, som går mycket fort
också. Han kan väl inte hava gått ut, sedan jag gick min
väg, och elden kommit lös i huset, mor?»
Stegen kommo närmare, dörren öppnades häftigt och
flickan själv skyndade, blek och andfådd in i rummet.
»Miss Nelly! Vad står på?» utropade moder och son på
en gång.
»Jag får icke stanna ett ögonblick», svarade hon;
»morfar har blivit mycket sjuk. Jag fann honom sanslös på
golvet —»
» Jag
»Jag skall springa efter doktorn», sade Kit och fick tag i
sin hatt. »Jag är genast där, jag —»
»Nej, nej», utropade Nell, »det är en där. Du behövs
inte, du — du — får aldrig komma i vår närhet mera!»
»Vad!» skrek Kit.
»Aldrig mer», sade flickan. »Fråga mig icke varför, ty
det vet jag inte. Var inte ledsen, var inte ond på mig!
Jag rår sannerligen inte för det!»
Kit såg på henne med vitt uppspärrade ögon och
öppnade och tillslöt sin mun flera gånger, men kunde icke få fram
ett ord.
»Han beklagar sig över dig och yrar om dig», sade
flickan. »Jag vet icke vad du har gjort, men jag hoppas att
det inte är något alltför illa.»
»Jag
»<i>Jag</i> gjort?» skrek Kit.
»Han ropar att du har varit orsaken till allt hans elände»,