Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0062 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 366 | 365 = 100% | 1 = 0% | 0 = 0% | |
| 1.2 | 365 | 365 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
62Wackles och åskådade dansen, och till mrs och miss
Wackles rusade miss Cheggs fram då och då, under det hennes
kavaljer figurerade, och gjorde en eller annan anmärkning,
som var galla och malört för Richard Swivellers själ.
»Jag har sådana nyheter åt er», sade miss Cheggs. »Alick
har sagt sådana saker åt Sophy. Minsann, tro mig, det är
riktigt allvarligt, det är då tydligt!»
»Vad har han sagt, min vän?» frågade mrs Wackles.
»Allt möjligt», svarade miss Cheggs; »ni kan inte tänka
er hur han talat ur skägget.»
Richard Swiveller ansåg det rådligt att icke höra mera,
utan begagnade sig av ett uppehåll i dansen, varunder mr
Cheggs närmade sig för att visa sig artig mot den gamla
frun, och gick med den mest ytterligt sorglösa min han
kunde antaga, till dörren. Bredvid dörren satt miss Sophy,
ännu upprörd och förbryllad av mr Cheggs' artigheter, och
bredvid henne dröjde Richard Swiveller ett ögonblick för
att utbyta några avskedsord.
»På havet gungar mitt skepp, min båt vid stranden, men
innan jag går, till avsked jag räcker dig handen», mumlade
Dick och såg dystert på henne.
»Ämnar ni gå?» sade miss Sophy, vilkens hjärta kände
sig beklämt över utgången av hennes krigslist, men som icke
dess mindre låtsade en flyktig likgiltighet.
»Ämnar jag gå!» upprepade Dick bittert. »Ja, det gör
jag. Än sedan?»
»Ingenting annat än att det är tidigt», sade miss Sophy,
»men ni är naturligtvis er egen herre.»
»Jag skulle önska att jag också hade varit min egen fru»,
sade Dick, »innan jag någonsin hyst en tanke på er. Miss
Wackles, jag ansåg er uppriktig, men gäckad blev jag i min
tro, nu sörjer jag blott att hos en så vacker tärna sveket i
hjärtat skall bo.»
Miss Sophy bet sig i läppen och låtsade med stort
intresse se efter mr Cheggs, som stod ett stycke därifrån och
klunkade i sig lemonad.
»Jag kom hit», hade Dick, tämligen glömsk av den avsikt,
varför han verkligen hade kommit, »med bröstet vidgat,
hjärtat fullt och mina känslor i ett motsvarande tillstånd.
Jag går bort med medvetandet om den tröstlösa sanningen
att mina bästa känslor denna afton lidit skeppsbrott!»
»Jag förstår verkligen icke vad ni menar, mr Swiveller»,