Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0061 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 397 | 390 = 98% | 4 = 1% | 3 = 1% | |
| 1.2 | 394 | 390 = 99% | 2 = 1% | 2 = 1% | |
åttonde kapitlet
61<Sophy och hennes syster och hade till syfte att förmå mr
Swiveller att förklara sig i tid, förfelade den dock sin
verkan ;
verkan; ty miss Jane gav en sådan otillbörlig vikt åt sin roll»roll,
att mr Swiveller drog sig tillbaka helt vred och avstod
sin älskarinna åt mr Cheggs samt inlade ett trots i sina
blickar, som denne gentleman med harm besvarade.
»Talade ni till mig, sir?» sade mr Cheggs och följde
honom till ett hörn av rummet. »Var så vänlig och le, sir, på
det att man icke må misstänka oss. — Talade ni till mig,
sir?»
Mr Swiveller såg med ett överlägset leende på mr Cheggs'
tår, höjde därpå sina ögon från dem till hans fotknölar,
därifrån till hans knän och så vidare så småningom uppför
hans högra ben, tills han hann upp till hans väst, då han
höjde sina ögon från knapp till knapp, tills han uppnådde
hakan, varpå han vandrade rätt upp för mitten av näsan,
då han till sist kom till hans ögon, varvid han helt tvärt
sade:
»Nej, sir, det gjorde jag inte.»
»Hm!» sade mr Cheggs och såg sig över axeln; »var så
god och le igen, sir! Kanske ni ville tala med mig, sir?»
»Nej, sir, det ville jag inte, sir.»
»Kanske ni inte har någonting att säga mig nu heller,
sir?» sade mr Cheggs barskt.
Vid dessa ord tog Richard Swiveller sina ögon från mr
Cheggs ansikte, vandrade ned för mitten av hans näsa och
ned för hans väst och ned för hans högra ben, uppnådde
åter hans tår och mönstrade dem noga; därpå kryssade han
över och gick upp för det andra benet, följde därifrån västen
som förut och sade, då han hunnit till hans ögon:
»Nej, sir, det har jag inte!»
»Åh, verkligen, sir!» sade mr Cheggs. »Det gläder mig
att höra. Ni vet förmodligen var ni kan få reda på mig, sir,
i fall ni <i>skulle</i> hava någonting att säga mig?»
»Det kan jag lätt fråga reda på, om jag vill veta det.»
»Jag tror inte det är något mer vi behöva säga
varandra, sir?»
»Ingenting mera, sir!»
Därmed slöts det fruktansvärda samtalet och de skildes
åt med rynkade pannor. Mr Cheggs skyndade att räcka sin
hand åt miss Sophy och mr Swiveller satte sig i ett hörn i
mycket retlig sinnesstämning.
Strax bredvid detta hörn sutto mrs Wackles och miss