Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0058 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 381 | 376 = 99% | 4 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.2 | 377 | 376 = 100% | 0 = 0% | 1 = 0% | |
58 den gamla antikvitetshandelnunder tiden mellan klockan halv tio och tio om morgnarna
genom att en ensam flicka av späd ålder stod på tå på
trappan och gjorde fåfänga försök att med sin abc-bok nå
portklappen.
Miss Melissa Wackles var den äldsta dottern, miss Sophy
den där näst och miss Jane den yngsta. Miss Melissa torde
hava sett sina fem och trettio somrar eller så omkring och
började närma sig hösten; miss Sophy var en frisk,
godmodig flicka på tjugu år, och miss Jane räknade knappt sina
sexton. Mrs Wackles var ett förträffligt, men något ondsint
gammalt fruntimmer på sextiotalet.
Till denna pension skyndade nu Richard Swiveller med
avsikter, som voro farliga för den vackra Sophias lugn,
där hon, klädd i jungfruligt vit dräkt och utan annan
prydnad än en rodnande ros, mottog honom mitt i de prydliga,
för att icke säga lysande tillrustningarna, sådana som
rummets förskönande av de små blomkrukorna, vilka städse
eljest stodo på fönsterbrädet utanför, utom vid stormig
väderlek, då de blåste ned på gården; de små pensionärernas
utsökta klädsel, ty de hade fått lov att försköna festen; miss
Jane Wackles' ovanliga lockar, för vars skull hon hela
den föregående dagen hade måst hålla sitt hår inskruvat
i en gul teateraffisch, samt den gamla fruns högtidliga
nobless, som föreföll mr Swiveller såsom något ovanligt,
men icke gjorde något vidare intryck på honom.
Sanningen är den, att varken mrs Wackles eller hennes
äldsta dotter någonsin hade synnerligen gynnat mr
Swivel-lers
Swivellers avsikter; de hade vant sig att rätt och slätt kalla honom
»en glad, ung man», och att sucka och skaka på sina
huvuden på ett betydelsefullt sätt, så snart hans namn nämndes.
Mr Swivellers uppförande med avseende på miss Sophy
hade varit av detta obestämda och sölaktiga slag, vilket
vanligtvis betraktas såsom icke betecknande några
bestämda äktenskapliga avsikter, och den unga damen började
därför själv anse det högeligen önskvärt att det skulle
bringas till ett avgörande på ett eller annat sätt.
Därför hade hon till sist samtyckt att såsom medtävlare
till Richard Swiveller uppställa en gammal
trädgårdsmästare, som var känd för att vara färdig med sitt anbud vid
allra minsta uppmuntran, och härav — ty denna
tillställning var särskilt beräknad för detta ändamål — kom sig
den stora iver å hennes sida, med vilken hon väntade mr