Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0054 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 350 | 345 = 99% | 4 = 1% | 1 = 0% | |
| 1.2 | 347 | 345 = 99% | 1 = 0% | 1 = 0% | |
54 den gamla antikvitetshandeln
»Vem är hon?»
»Hon är allt vad min fantasi utmålade för mig, sir»,
sade mr Swiveller, i det han tog sig en duktig klunk av
»det rosenröda» och allvarligt betraktade sin vän. »Hon
är älsklig, hon är gudomlig. Du känner henne.»
»Jag kommer ihåg», sade hans vän vårdslöst. »Vad är
det med henne?»
»Jo, sir», svarade Dick, »mellan miss Sophia Wackles
och den ringa person, som nu har den äran att tala med dig,
hava varma och ömma känslor uppstått. Gudinnan Diana
är icke noggrannare i sitt uppförande än Sophia Wackles;
det kan jag försäkra dig.»
»Skall jag tro att det ligger något allvar i vad du säger?»
frågade hans vän. »Du vill väl inte säga att någon
kärlekshandel varit å bane?»
»Kärlekshandel, jo; löften, nej», sade Dick. »Det kan
inte bliva någon anklagelse för brytning, det är en tröst.
Jag har inte varit så oförsiktig, att jag skrivit, Fred.»
»Och vad står det i brevet då?»
»En påminnelse till i a-ftonafton — ett litet sällskap, om tjugu
personer. Jag måste gå dit, om det endast vore för att
börja göra slut på affären. Jag skall göra det, var inte
rädd för det. Jag skulle vilja veta, om hon själv har
lämnat detta. Om hon det har gjort, okunnig om något
hinder för sin lycka, vore det rörande, Fred!»
För att lösa denna fråga, kallade han in tjänstflickan och
och blev övertygad om att miss Sophy Wackles verkligen
med egen hand hade lämnat brevet; att hon förmodligen
för anständighetens skull hade varit åtföljd av en yngre
miss Wackles och att, då hon hörde att mr Swiveller var
hemma och hon blev anmodad att stiga upp, hon blivit
mycket förskräckt och förklarat att hon hellre ville dö. Mr
Swiveller åhörde denna berättelse med ett slags beundran,
som icke alldeles överensstämde med de planer, på vilka han
nyss hade gått in. Men hans vän fäste ringa vikt vid hans
beteende i detta hänseende, förmodligen därför att han visste
sig äga tillräckligt inflytande för att kunna bestämma över
Richard Swivellers handlingar i detta såväl som i varje
annat fall.
</chapter>