Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0051 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 378 | 375 = 99% | 3 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.3 | 377 | 375 = 99% | 2 = 1% | 0 = 0% | |
åttonde kapitlet
51
»Dick» sade den andre, »kan du tala allvarligt ett par
minuter, om jag visar dig ett sätt att med ganska litet besvär
göra din lycka?»
»Du har visat mig så många», svarade Dick; »och
ingenting har jag skördat därpå annat än tomma fickor —»
»Du skall tala ur en annan ton om det här, innan ännu
lång tid gått förbi», sade hans vän och drog sin stol intill
bordet. »Du såg ju min syster Nell?»
»Vad är det med henne?» svarade Dick.
»Hon har ju ett vackert ansikte?»
»Ja», sade Dick, »hon har ett vackert ansikte, ett ganska
vackert ansikte. Än sedan?»
»Det skall jag säga dig», svarade hans vän. »Det är
ganska klart att gubben och jag komma att stå i harnesk
mot varandra, så länge vi leva, och att jag icke har
någonting att vänta mig från honom. Du inser väl det?»
»Det kan en läderlapp se mitt på ljusa dagen», sade Dick.
»Det är likaledes klart att de penningar, som det gamla
tjurhuvudet lämnar efter sig komma att tillhöra henne
ensam, inte sant?»
»Jag skulle nog tro det», svarade Dick; »om icke det
sätt, varpå jag framställde saken för honom, gjorde intryck.
'Här är en lustig gammal morfar' — det var kraftigt, tyckte
jag. — Föreföll det inte dig på samma sätt?»
»Men det föreföll icke <i>honom</i> så», svarade den andre,
»och därför behöva vi inte tala om den saken. Hör på nu,
Nell är nära fjorton år.»
»En vacker flicka för sin ålder, men liten», yttrade
Richard Swiveller i parentes.
»Om jag skall fortsätta, måste du vara tyst ett
ögonblick», svarade Trent. »Nu kommer jag till huvudsaken.»
»Det är bra», sade Dick.
»Flickan har starkt utpräglade känslor, och det är en lätt
sak att vinna inflytande över henne vid hennes ålder. Om
jag tager henne om hand, skall jag genom litet smicker och
hotelse snart böja henne efter min vilja. För att nu inte
gå som katten kring het gröt — vill jag blott fråga dig:
vad hindrar dig att gifta dig med henne?»
Richard Swiveller, som tittat över kanten på bägaren,
under det hans vän med stor kraft och allvar ställde till
honom föregående yttranden, visade vid dessa ord den
största förvirring och kunde med svårighet utropa det enstaviga
ordet: