Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0050 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 387 | 383 = 99% | 4 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.2 | 383 | 383 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
50 den gamla antikvitetshandelnbedräglig möbel, i verkligheten en säng, men till det yttre
ett bokskåp, som innehade en i ögonen fallande plats i hans
rum och tycktes trotsa all misstanke och utmana all
undersökning. Intet ord om denna möbels verkliga bruk, ingen
vink om dess nattliga tjänstgöring, ingen häntydning på
dess egendomliga egenskaper hade någonsin växlats mellan
honom och hans förtrognaste vän. För att vara vän med
Swiveller måste man nämligen avvisa alla tillfälliga bevis,
allt förnuft, all iakttagelse och erfarenhet och sätta en
blind tro till bokskåpet. Det var hans älsklingssvaghet och
han hade den till skötebarn.
»Fred!» sade mr Swiveller, då han fann att hans förra
besvärjelse icke medfört någon verkan. »Låt det rosenröda
gå omkring.»
Med en otålig åtbörd sköt den unge Trent glaset till
honom.
»Fred», sade hans vän och rörde om i blandningen, »jag
skall anföra för dig ett litet tänkespråk, som lämpar sig för
tillfället. Det är —»
»Ah!» föll den andra honom i talet. »Du plågar ihjäl
mig med ditt sladder. Du kan vara glad under vilka
förhållanden som helst.»
»Ja, mr Trent», svarade Dick, »det finnes ett ordspråk,
som talar om att vara glad och vis. Det finnes vissa
människor, som kunna vara glada, men icke kunna vara visa, och
andra, som kunna vara visa — eller tro sig kunna det —
men inte kunna vara glada. Jag är en av det första slaget
och i alla händelser vill jag hellre vara glad och vis än
som du — varken det ena eller det andra.»
»Bah!» mumlade hans vän vresigt.
»Gärna för mig», sade mr Swiveller. »I belevade kretsar
tror jag likväl icke att man vanligtvis bär sig åt så där
mot en gentleman i hans egna rum, men fäst dig inte vid
det. Anse dig som hemma här.»
Med en anmärkning av det innehåll att hans vän tycktes
vara tämligen »rank» i avseende på lynnet, tömde han därpå
det »rosenröda vinet» och skyndade sig att blanda till ett
nytt glas, vari han föreslog en skål för ett tänkt sällskap.
»Mina herrar, jag vill med edert tillstånd föreslå en skål
för den urgamla familjen Swivellers välgång och särskilt mr
Richards lycka — mr Richard, mina herrar», sade Dick med
stor patos, »som slösar bort alla sina penningar på sina
vänner och får ett 'bah', för sitt besvär. Hör!»