Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0049 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 275 | 270 = 98% | 5 = 2% | 0 = 0% | |
| 1.2 | 274 | 270 = 99% | 4 = 1% | 0 = 0% | |
<chapter name="VII">
<h2>VII.</h2>
»Fred», sade mr Swiveller, »kom ihåg den en gång så
omtyckta visan. 'Låt den mulna sorgen fara'; fläkta på
munterhetens sjunkande låga med vänskapens vinge och låt
det rosenröda vinet gå omkring!»
Mr Richard Swivellers rum lågo i trakten av Durry Lane
och ägde den fördelen att de lågo över en tobakshandlares
bod, så att han kunde förskaffa sig en uppfriskande pris
vilken stund som helst blott och bart genom att gå ut i
trappan och sparades besväret och kostnaden att hålla sig
med snusdosa. Det var i dessa rum som mr Swiveller
begagnade ovan anförda uttryck till sin modfällde väns tröst,
och den anmärkningen bör ej vara utan sitt intresse eller
olämplig, att även dessa korta yttranden i dubbel mening
delade den figurliga och poetiska karaktären av mr
Swivellers själ, ty det rosenröda vinet föreställdes i verkligheten
av ett glas gingrogg, som, allt efter behov, fylldes på ur en
butelj och ett krus på bordet och i brist på flera bägare gick
från den ena till den andra, något, som, i anseende till att
mr Swivellers hushåll var ställt på ungkarlsfot, torde kunna
tillstås utan blygsel. I följd av ett liknande angenämt
poetiskt infall nämndes alltid hans enda rum i pluralis. Då det
stod outhyrt, hade tobakshandlaren annonserat det i sitt
fönster såsom rum för en ensam gentleman, och mr
Swiveller, som följde vinken, underlät aldrig att tala om sina rum
eller sin våning, varigenom han ingav åhörarne en
föreställning om obestämt utrymme och lämnade åt deras
inbillning att efter behag vandra genom långa rader av höga
salar.
Vid denna fantasiens flykt fick mr Swiveller hjälp av en
4 K Den gamla antikvitetshandeln