Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0043 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 387 | 380 = 98% | 3 = 1% | 4 = 1% | |
| 1.3 | 382 | 380 = 99% | 0 = 0% | 2 = 1% | |
åttonde kapitlet 43huvudet, samt en annan ung gentleman av ungefär hans
egen kroppsstorlek, vilka vältrade sig i gyttjan och trumfade
på varandra med ömsesidig hjärtlighet.
»Det är Kit!» utropade Nell. »Den stackars Kit, som
kom med mig! Ack, var så god och skilj dem åt, mr Quilp !»Quilp!»
»Jag skall skilja dem åt!» skrek Quilp, i det han dykte
in i det lilla kontoret och kom tillbaka med en tjock käpp.
»Nåå, mina gossar, slåss bara! Jag skall taga reda på er
båda två, båda två!»
Med dessa hotelser svängde dvärgen sin knölpåk, och
springande runt omkring dem slog han omkring sig än på
den ene och än på den andre på det ursinnigaste sätt, i det
han städse måttade åt deras huvud. Som det började bliva
hetare om öronen än de hade beräknat, avkyldes hastigt de
krigförandes mod och de kravlade sig upp på fötterna och
ropade på pardon.
»Jag skall slå er, så länge ni ha ett enda ben i behåll,
era hundar», sade Quilp, som fåfängt bemödade sig att
komma nära någon av dem för att giva dem ett
avskedsslag. Jag skall bearbeta er, tills ni äro platta som en
pannkaka i synen!»
»Nå, vill ni släppa ifrån er den där käppen, annars skall
ni få se på annat», sade hans gosse, som lurade omkring
honom och väntade på ett lämpligt tillfälle att rusa fram.
»Kom litet närmare, så skall jag släppa den i skallen på
dig, din hund», sade Quilp med gnistrande ögon.
Men gossen avböjde inbjudningen, tills hans herre
tycktes vara mindre på sin vakt, då han störtade fram, fattade
tag i vapnet och försökte vrida det ur händerna på honom.
Quilp, som var stark som ett lejon, behöll lätt sitt tag, tills
gossen ryckte i käppen av alla krafter, då han plötsligt
släppte den, så att han raglade baklänges och våldsamt slog
huvudet i marken. Framgången av denna manöver kittlade
mr Quilp över all beskrivning, och han skrattade och
stampade i marken som åt den mest oemotståndliga lustighet.
»Tro aldrig», sade gossen, »att ni någonsin får se mig
bjuda till att piska upp någon mera, därför att de säga att
ni är en fulare dvärg än man någonstädes kan få se för en
penny.»
»Vill du säga att jag inte är det, din hund?» genmälde
Quilp.
»Nej !»
»Nej!» svarade gossen.