Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0042 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 381 | 377 = 99% | 4 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.3 | 377 | 377 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
42 den gamla antikvitetshandeln
»Gott!» mumlade Quilp. »Jag tror dig. Gått åt på
tjugufyra timmar! Vad tusan har han gjort med dem?
Däri ligger hemligheten.»
Denna tanke förmådde honom att ännu en gång riva sig
i huvudet och bita sig i naglarna. Medan han var
sysselsatt härmed, mildrades hans anletsdrag så småningom till
vad som hos honom var ett muntert leende, men som hos
varje annan människa skulle hava varit ett hemskt grin av
smärta, och då flickan såg upp igen, fann hon att han
betraktade henne med utomordentlig bevågenhet.
»Du ser riktigt bra ut i dag, Nelly. Är du trött, Nelly?»
»Nej, sir. Jag får lov att skynda mig tillbaka, ty han
blir alltid orolig, då jag är borta.»
»Det är ingen brådska, lilla Nell», sade Quilp. »Vad
skulle du tycka om att bliva min nummer två, Nelly?»
»Vad, sir?»
»Min nummer två, Nelly, min andra mrs Quilp», sade
dvärgen.
Flickan såg förskräckt ut, men tycktes icke förstå
honom.
»Att bliva den andra mrs Quilp, då den första mrs Quilp
är död, söta Nell», sade Quilp, »att bliva min hustru, min
lilla rosenkindade, rödläppade hustru. Antag att mrs Quilp
lever i fem år, eller bara fyra, så blir du just lagom
gammal för mig. Ha, ha! Var en snäll flicka, Nelly, så få vi
se, om du inte en vacker dag kommer att bli mrs Quilp vid
Tower Hill.»
Långt ifrån att känna sig uppmuntrad av denna
angenäma utsikt, ryste flickan tillbaka för honom och darrade.
»Du skall komma med mig till Tower Hill och se den
nuvarande mrs Quilp, genast», sade dvärgen. »Hon håller
mycket av dig, Nell, fastän inte så mycket som jag. Du
skall följa med mig hem.»
»Jag får lov att vända om», sade flickan. »Han sade till
mig att komma tillbaka, så fort jag fick svar.»
»Men du har inte fått något, Nelly», genmälde dvärgen,
»och får intet förr, än jag har varit hemma, så att du ser
att du måste följa med mig hem för att du skall få ditt
ärende uträttat. Räck mig den där hatten, min vän, så gå vi
genast.»
Därmed vältrade mr Quilp sig ned från pulpeten och
gick före Nell ur kontoret ut på varvet där utanför, varest
de förste föremål, som visade sig, voro gossen, som stått på