Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0041 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 238 | 237 = 100% | 0 = 0% | 1 = 0% | |
| 1.3 | 242 | 237 = 98% | 4 = 2% | 1 = 0% | |
<chapter name="VI">
<h2>VI.</h2>
Lilla Nell stod skyggt med ögonen lyfta till mr Quilps
ansikte, under det han läste brevet; hon visade tydligt med
sina blickar att om hon också hyste någon fruktan för den
lille mannen, var hon dock mycket böjd för att skratta åt
hans besynnerliga utseende och löjliga hållning. Och
likväl visade sig å flickans sida en pinsam oro för hans svar,
vilken stod i en stark motsats mot nyssnämnda böjelse och
tyglade den på ett eftertryckligare sätt än hon möjligen
själv hade kunnat göra trots vilka ansträngningar som helst.
Att mr Quilp själv var förbryllad, och det i icke ringa
grad, var tillräckligt tydligt. Sedan han vikit ihop brevet
och lagt det bredvid sig, bet han sig med utomordentlig
glupskhet i naglarna på alla tio fingrarna, varpå han häftigt
tog upp brevet och läste om det igen. Den andra
genomläsningen var efter allt utseende lika otillfredsställande som
den första och försänkte honom i ett drömmande tillstånd,
varur han vaknade upp till ett nytt anfall på sina naglar o:hoch
en lång, stirrande blick på flickan.
»Hallå!» sade han slutligen med en röst, vilken kom
flickan att spritta till, som om ett skott hade blivit affyrat invid
hennes öra. »Nelly!»
»Ja, sir.»
»Vet du vad som står i det här brevet?»
»Nej, sir.»
»Är du säker på det?»
»Alldeles säker, sir.»
»Så sant som du lever, så vet du ingenting, hä?» sade
dvärgen.
»Nej, jag vet ingenting», sade barnet.