Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0037 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 390 | 383 = 98% | 3 = 1% | 4 = 1% | |
| 1.2 | 388 | 383 = 99% | 2 = 1% | 3 = 1% | |
åttonde kapitlet
37het. Då hon fick se, att han var uppe och klädd, stannade
hon helt tvärt och med en viss förlägenhet.
Ingenting undgick den fule, lille mannens falköga, och
som han förstod, vad som försiggick i den gamla fruns
sinne, blev han ännu fulare i fullheten av sin
tillfredsställelse och bjöd henne god morgon med en skelande blick av
triumf.
»Nå, Betsy», sade den gamla kvinnan, »du har inte varit
till —i— du vill väl icke säga att du har —»
»Suttit uppe hela natten?» sade Quilp. »Jo, det har hon !»hon!»
»Hela natten!» utropade mrs Jiniwin.
»Ja, hela natten. Är den beskedliga gamla frun döv?»
sade Quilp med ett leende, vari en rynkad panna utgjorde
en del. »Vem säger, att man och hustru äro dåligt
sällskap åt varandra? Ha, ha! Tiden har flugit bort.»
»Ni är ett odjur!» utropade mrs Jiniwin.
»Nå, nå», sade Quilp, som naturligtvis med flit
missförstod henne, »ni får inte giva henne några öknamn. Hon
är gift nu, ser ni. Och fastän hon verkligen höll mig vaken,
får ni inte bli ond på henne. Bevars väl, en sådan gammal
fru! Er skål!»
»Jag är er <i>mycket</i> förbunden», svarade den gamla
kvinnan, som genom en viss oro i händerna visade ett häftigt
begär att knyta sin matronlika näve åt sin svärson.
»Tacksamma själ!» utropade dvärgen. »Mrs Quilp.»
»Jaa, Ouilp», sade det tåliga offret.
»Hjälp din mor att göra i ordning frukost, mrs Quilp.
Jag tänker gå till varvet nu på morgonen — var därför
rask i vändningarna!»
Mrs Jiniwin gjorde ett svagt försök till uppstudsighet
genom att sätta sig på en stol och lägga sina armar i kors
över bröstet med ett fast beslut att göra ingenting. Men
några ord, som hennes dotter viskade till henne, och ett
vänligt spörsmål från hennes svärson om hon kände sig
klen, tillika med en vink om, att det fanns överflöd på kallt
vatten i nästa rum, förmådde henne att med trumpen flit
taga itu med de föreskrivna förberedelserna.
Under tiden drog sig mr Quilp undan till det närliggande
rummet, och sedan han vikt undan sin rockkrage, gav han
sig till att torka sitt ansikte med en våt handduk av mycket
osunt utseende, vilket gjorde hans hy ännu dunklare än
förut. MledMed ett lika skarpt och listigt ansiktsuttryck som
alltid stannade han ofta även under denna korta förrätt-