Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0031 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 418 | 415 = 99% | 3 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.2 | 415 | 415 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
fjärde kapitlet 31
Det hördes ett riktigt skri av harm vid denna tanke.
Gifta sig med vem han ville! De skulle just vilja se, om
han bara tordes tänka på att gifta sig med någon av dem.
»Åhja visst», sade mrs Quilp och nickade; »men jag
säger återigen att jag vet att Quilp har en sådan förmåga, då
han vill, att den vackraste kvinna ibland oss icke skulle
kunna säga nej till honom, om jag vore död och hon vore
fri och han ville fria till henne. Jaha.»
Alla bröstade sig vid detta yttrande ungefär, som de ville
säga: »Jag vet att du menar mig. Låt honom försöka —
jag råder honom bara till det.»
»Mamma vet», sade mrs Quilp, »att vad jag säger är
alldeles riktigt, ty hon sade så ofta själv, innan vi voro
gifta. Sade du inte det, mamma?»
Detta spörsmål försatte den aktade frun i en ganska
kinkig belägenhet, ty hon hade verkligen varit mycket ivrig att
göra sin dotter till mrs Quilp, och dessutom bidrog det icke
att uppehålla familjens anseende, om hon uppmuntrade
den tanken, att hon hade gift sig med en man, som ingen
annan ville hava. Att å andra sidan överdriva sin
svärsons intagande egenskaper skulle vara att försvaga
orsaken till uppstudsighet mot honom, varpå all hennes kraft
var så slugt riktad. Bragt i förlägenhet av dessa
motsatta synpunkter, medgav mrs Jiniwin hans förmåga att
ställa sig in, men förnekade hans rätt att styra och med
en passande artighet åt den fetlagda frun återförde hon
överläggningen till den punkt, varifrån den hade förirrat sig.
»Ack ja, det är förståndigt och lämpligt, som mrs George
sade!» utropade den gamla frun. »Om kvinnorna blott
äro trogna sig själva! Men Betsy är det inte.»
»Förr än jag skulle låta en karl befalla mig härs och
tvärs, som Quilp befaller henne», sade mrs George, »skulle
jag taga livet av mig själv och först skriva ett brev och
säga att han gjort det!»
Detta yttrande emottogs med högljudda lovord och ett
annat fruntimmer av de yngre lade in sitt ord:
»Mr Quilp kan vara en mycket hygglig karl», sade
nämnda fruntimmer, »och jag förmodar att man icke kan
betvivla det, eftersom mrs Quilp säger att han är det och
mrs Jiniwin säger att han är det, och de böra väl veta det
bäst, om någon skall veta det. Men han är icke riktigt en
— vad man kallar en vacker karl och icke heller riktigt
någon ung karl, vilket skulle vara någon ursäkt för honom,