Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0030 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 402 | 396 = 99% | 4 = 1% | 2 = 0% | |
| 1.2 | 401 | 396 = 99% | 0 = 0% | 5 = 1% | |
30 den gamla antikvitetshandeln
»Äro skyldiga, ja!» svarade mrs Jiniwin. »Då min
stackars man levde, så om han hade vågat att säga ett enda
ord mot mig,<i>mig</i>, skulle jag hava —»
Den gamla goda frun avslutade icke meningen, utan hon
vred av huvudet på en räka med en hämndlystenhet, som
tycktes innebära, att handlingen i någon grad var en
ersättning för ord. I detta ljus uppfattades den tydligen av
den andra parten, som genast svarade:
»Ni uttalar alldeles mina tankar, mrs Jiniwin, och det är
just vad jag själv skulle göra.»
»Men ni har ingen anledning att göra det», sade mrs
Jiniwin. »Till all lycka för er, har ni lika litet skäl att göra
det, som jag hade.»
»Ingen kvinna behövarbehöver hava det, om hon är trogen sig
själv», svarade det fetlagda fruntimret.
»Hör du det, Betsy?» sade mrs Jiniwin med manande
stämma. »Huru ofta har jag icke sagt just samma ord
till dig och nära nog på mina knän bett dig lyda mig, då
jag sade det!»
Den stackars mrs Quilp, som i ett tillstånd av hjälplöshet
vänt sina ögon från det ena beklagande ansiktet till det
andra, rodnade, log och skakade tveksamt på huvudet.
Detta var signalen till ett allmänt larm, varunder alla
talade på en gång och alla sade att hon, som var en ung
kvinna, icke hade någon rättighet att sätta sina åsikter
mot deras erfarenheter, som visste så mycket bättre; att det
var mycket orätt av henne att icke taga råd av folk, som
icke hade någonting annat i sinnet, än som var till hennes
bästa; att om hon icke hade någon aktning för sig själv,
borde hon hava det för andra kvinnor, vilka hon
allesammans blottställde genom sin svaghet, och att om hon icke
hade någon aktning för andra kvinnor, skulle den tid
komma, då andra kvinnor icke skulle hava någon aktning för
henne, och det skulle smärta henne, det kunde de säga henne.
Sedan fruntimren utdelat dessa förmaningar, gjorde de
ännu ett väldigt anfall på teet, det nybakade brödet, det färska
smöret, räkorna och vattenkrassen, och sade, att deras
förargelse över att se henne gå till väga på det sättet var så
stor, att de knappt kunde förmå sig till att äta en enda
bit.
»Det är nog mycket bra att prata», sade mrs Quilp, »men
jag vet att, att om jag skulle dö i morgon dag, kunde Quilp
gifta sig med vem han ville!»