Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0029 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 396 | 393 = 99% | 3 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.2 | 393 | 393 = 100% | 0 = 0% | 0 = 0% | |
fjärde kapitlet
29varje dag i sitt liv undergick en riktigt praktisk botgöring
för sin dårskap.
Det har blivit sagt, att mrs Quilp trånade bort vid sin
husliga härd. Vid sin husliga härd befann hon sig, men
icke ensam, ty utom hennes moder, voro ett halvt dussin
fruntimmer från grannskapet där, vilka av en besynnerlig
tillfällighet — och även av en smula gott förstånd sins
emellan — hade råkat titta in, den ena efter den andra,
just vid tedags. Som denna timme var särdeles gynnsam
för samspråk, är det intet under, att fruntimren kände sig
böjda att prata och dröja kvar, synnerligen om man tager
i beräkning de ytterligare förledelsemedel, som utgjordes
av färskt smör, nybakat bröd, räkor och vattenkrasse.
Då nu fruntimren voro tillsammans under dessa
omständigheter, var det ytterst naturligt att samtalet skulle vända
sig omkring det manliga släktets benägenhet att tyrannisera
det svagare könet och den plikt detta ålade det svagare
könet att göra motstånd mot detta tyranni. Det var naturligt
av fyra skäl: först och främst därför att mrs Quilp, som
var en ung kvinna och uppenbarligen stod under sin mans
överherreskap, borde retas att göra uppror; för det andra
därför att mrs Quilps moder var känd för att vara
berömvärt trätgirig och böjd för att göra motstånd mot all
manlig myndighet; för det tredje därför att varje gäst önskade
för egen räkning visa huru högt hon i detta hänseende
stod över sitt köns allmänna ståndpunkt; och för det fjärde
därför att sällskapet, som hade för vana att förtala
varandra, då de voro två och två tillsammans, var berövat
sitt vanliga samtalsämne nu, då de voro församlade i
innerlig vänskap, och följaktligen icke hade någon bättre
sysselsättning än att anfalla den gemensamma fienden.
Under inflytandet av dessa bevekelsegrunder öppnade ett
fetlagt fruntimmer samtalet genom att deltagande fråga
huru mr Quilp befunne sig; varpå mr Quilps svärmoder
svarade helt skarpt, att han nog befann sig bra — och att
ont krut inte förgås så lätt. Alla fruntimren suckade
därvid på en gång, skakade allvarligt på sina huvuden och
sågo på mrs Quilp som på en martyr.
»Åh», sade det fruntimmer, som förde ordet, »jag önskade
just, att ni gåve henne litet av edra goda råd, mrs Jiniwin»
— det torde få anmärkas, att mrs Quilp hade varit en miss
Jiniwin — »ingen känner bättre än ni, vad vi kvinnor äro
skyldiga oss själva.»