Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0027 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.2 | 430 | 427 = 99% | 3 = 1% | 0 = 0% | |
| 1.3 | 428 | 427 = 100% | 1 = 0% | 0 = 0% | |
tredje kapitlet
27umgås bland de gladaste och vackraste och intaga din plats
bland de bästa. Men jag väntar fortfarande, Nell, och
om jag under tiden skulle tvingas att lämna dig, huru har
jag då utrustat dig för striderna med världen? Tyst! Jag
hör Kit där ute. Gå till honom, Nell, gå till honom.»
Hon steg upp och ämnade skynda bort, men stannade,
vände tillbaka och lade sina armar omkring den gamle
mannens hals; därpå lämnade hon honom och skyndade bort
igen — men hastigare denna gång för att dölja sina
frambrytande tårar.
»Ett ord i ert öra, sir», sade den gamle mannen med en
hastig viskning. »Vad ni sade här om aftonen har väckt
min oro, och jag kan endast försvara mig med att jag gjort
allt i bästa avsikt — att det är för sent att återtaga vad jag
gjort — och att jag ännu hoppas att segra. Allt sker
för hennes skull. Jag har själv lidit stor fattigdom och
ville bespara henne de lidanden, som bragte hennes
moder till en tidig grav. Jag ville lämna henne — med vad
som för alltid skulle kunna giva henne en sådan ställning,
att hon icke nåddes av brist och nöd. Ni förstår mig ju,
sir? Hon skall icke hava någon allmosa, utan en
förmögenhet. Tyst! Jag kan varken nu eller en annan gång säga
något mera, och nu är hon här igen!»
Den iver, med vilken allt detta anförtroddes åt mitt öra,
och oron i hans sätt uppfyllde mig med häpnad. Allt vad
jag hade hört och sett och en stor del av vad han själv
hade sagt ledde mig till den förmodan att han var en rik
man. Jag kunde icke bilda mig något begrepp om hans
karaktär, såvida han icke var en av dessa olyckliga stackare,
vilka, sedan de gjort vinningen till sitt enda mål för och
innehåll i sitt liv och sedan det lyckats dem att samla stora
rikedomar, beständigt plågas av fruktan för fattigdom och
angripas av farhågor för förlust och undergång. Mycket
av vad han hade sagt, som jag var i förlägenhet för att
fatta, var alldeles oförenligt med den tanke, som sålunda
framställde sig för mig, och till sist kom jag till den
slutsatsen att han, utan allt tvivel, var en av nyssnämnda
olyckliga släkte.
Och nu, då jag har fört denna berättelse så långt i mitt
eget namn och föreställt dessa personer, för läsaren, skall
jag, till lättnad för skildringens fortgång, skilja mig från
dess vidare förlopp och låta dem, som hava framstående
och nödvändiga roller däri, tala och handla för sig själva.
</chapter>