Return to Recent Changes
| Changes made to dengamla/0022 - (history) | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Version | Size (words) | Common | Deleted | Inserted | Changed |
| 1.1 | 268 | 265 = 99% | 0 = 0% | 3 = 1% | |
| 1.2 | 271 | 265 = 98% | 4 = 1% | 2 = 1% | |
<chapter name="III">
<h2>III.</h2>
Flickan åtföljdes tätt i hälarna av en äldre man med
hårda anletsdrag och motbjudande uppsyn samt av så låg
kroppsställning, att han nästan var en dvärg, fastän hans
huvud och ansikte voro stora nog för en jättekropp. Hans
svarta ögon voro oroliga, listiga och sluga, hans mun och
haka borstiga av stubbarna av ett ohyvsat strävt skägg, och
hans hy hörde till det slaget, som aldrig ser ren eller
sund ut. Men vad som mest bidrog till det vidunderliga
utseendet i hans ansikte var ett spöklikt leende, vilket, ehuru
det visade sig vara blott och bart en följd av vana och icke
äga någon gemenskap med någon fröjdefull eller angenäm
känsla, beständigt uppenbarade de få svarta betarna, som
ännu funnos kringströdda i hans mun och gåvo honom
utseendet av en flämtande hund. Hans klädedräkt bestod av
en stor hög hatt, en nött omgång svarta kläder, ett par stora
skor samt en smutsig vit halsduk. Hans hår var av en
gråsprängd svart färg, kortklippt och rakt vid tinningarna och
hängde i en smutsig krans omkring hans öron. H]ansHans
händer, som voro grova och hårda i skinnet, voro mycket
smutsiga ;
smutsiga; hans naglar voro krokiga, långa och gula.
Flickan närmade sig skyggt sin broder och lade sin hand
i hans; dvärgen — om vi få kalla honom så — kastade en
skarp blick på alla de närvarande, och
antikvitetshandlaren, som tydligen icke hade väntat sin besynnerlige gäst,
tycktes vara förbryllad och förlägen.
»Åh!» sade dvärgen, »den där skulle kanske vara er
dotterson, granne!»
»Säg hellre, att han icke skulle vara det», svarade den
gamle mannen. »Men han är det.»