1695 års psalmbok, "öfversedd och nödtorfteligen förbättrad",
tryckt hos Johan Pehr Lindh 1797
med evangelier och epistlar.
1819 års ("Wallins") psalmbok,
utgiven av Herzogs-Melins 1932
med Nya psalmer från 1921 och Den svenska evengelieboken
1937 års psalmbok,
Normalupplaga 1937
Melodipsalmbok 1940
Den svenska psalmboken är svenska kyrkans officiella samling av sånger, vanligen åtföljd av register, upplysningar och olika urval av texter till stöd för gudstjänstlivet. Med jämna mellanrum fastställer kyrkan vilka psalmer som ska ingå i samlingen och förser dem med nummer, men sedan har olika förlag och boktryckare kunnat skapa sina egna utgåvor med oändliga variationer av bilagor. Den svenska psalmboken är alltså inte ett verk, utan en hel serie av snarlika verk. Projekt Runebergs ambition är att digitalisera ett representativt urval av dessa.
Projekt Runeberg skapar digitala faksimilutgåvor där utgångsläget är den fotografiskt exakta avbildningen av en tryckt förlaga tillsammans med sökbar OCR-text. Genom korrekturläsning och HTML-uppmärkning kan dessa med tiden utvecklas till återanvändbara textutgåvor. Några andra källor till texter och melodier ur äldre svenska psalmböcker är:
Av svenska kyrkan och konungen stadfästa psalmböcker finns från år 1695, 1819, 1937 och 1986. Mellan dessa årtal har vissa förändringar och tillägg lanserats, däribland en moderniserad stavning 1906 samt tilläggen Nya psalmer 1921 och Psalmer och visor 76 1976.
Redan på 1520-talet utgavs Swenske songer eller wisor i
Stockholm, med reformatorn Olaus Petri som förmodad upphovsman. Det
äldsta bevarade exemplaret är från 1536 och finns i Kungliga
biblioteket. Från 1640 finns den så kallade Uppsalapsalmboken. Ingen
av dessa hade någon officiell status.
Här hittar du vår text till kungliga bibliotekets digitala faksimilutgåva.
Olav D. Schalin skrev en artikel om 1536 års svenska psalmbok i 1933 års upplaga av Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen.
1695 års psalmbok redigerades av Jesper Svedberg.
1819 års psalmbok redigerades av J. O. Wallin och är känd under benämningen "Wallins psalmbok". Hos Projekt Runeberg representeras den inledningsvis av en utgåva från 1932 på Herzogs och Melins förlag, som utöver 1819 års psalmer i modern stavning även innehåller Nya psalmer från 1921 och Den svenska evangelieboken, i vilken man bland annat hittar Den lilla katekesen, En liten bönbok och Den svenska mässan.
1937 års psalmbok redigerades av J. A. Eklund. Från detta år har Projekt Runeberg digitaliserat en "normalupplaga" från Svenska kyrkans diakonistyrelses förlag. Den innehåller vers- och författarregister, men inga andra bilagor. Dessutom har Projekt Runeberg digitaliserat en melodipsalmbok (med notskrift) från 1940, vilken som bilaga även innehåller ett utdrag av Den svenska mässan.
1986 års psalmbok, som är den nu gällande, redigerades av Anders Frostenson i ledningen för 1969 års psalmkommitté, som även utgav Psalmer och visor 76. Av upphovsrättsskäl (se mer om detta nedan) är det inte aktuellt att digitalisera dessa.
Projekt Runebergs redaktion tar gärna emot tips om vilka av de äldre utgåvorna och tryckningarna som kan vara intressanta att digitalisera.
En viktig fråga vid digitaliseringen är vilken upphovsrätt som kan anses gälla för en psalmbok. Utgör det "piratkopiering" att lägga ut 1937 års psalmbok på nätet? Hur länge borde vi i så fall vänta? Och vems rättigheter eller intressen är det vi inkräktar på? Det rör sig om ett mycket sammansatt verk med många medverkande författare, översättare, tonsättare och redaktörer. Ett stort antal av de medverkande upphovsmännen har varit döda i mer än 70 år, varför deras bidrag inte längre kan omfattas av upphovsrätt. Detta gäller några av våra mest folkkära psalmdiktare, som J. O. Wallin, Franz Michael Franzén och Israel Kolmodin. Något vinstintresse hos kyrkan och förlagen kan inte kvarstå eftersom både 1819 och 1937 års psalmböcker har mist sin officiella status och därför inte längre trycks, säljs eller används i gudstjänsten. Projekt Runeberg har aldrig haft för avsikt att kränka någon enskild upphovsmans ideella upphovsrätt, utan strävar efter att omnämna dem i den mån de är kända och återge deras verk på ett för alla hedrande sätt. Återstår de yngre upphovsmännens enskilda vinstintresse. Att dela ut ekonomisk kompensation har aldrig varit möjligt för Projekt Runeberg, eftersom vi arbetar ideellt och saknar pengar. De enda möjligheter som står till buds är att publicera fritt och gratis eller att tills vidare utesluta de skyddade avsnitten. Ett exempel i 1937 års psalmbok är psalm 237. Din kärlek, Jesu, gräns ej vet, som författats av biskopen i Härnösand Ernst Frithiof Lönegren (1862-1937). Texten till denna psalm omfattas av upphovsrätt fram till slutet av år 2007. Genom att digitalisera den i augusti 2004 gör sig Projekt Runeberg skyldigt till drygt tre års övertramp. Vi är övertygade om att Jesus, vars kärlek ej vet några gränser, kommer att förlåta oss. Om upphovsmannens arvtagare skulle vara av annan åsikt, torde de höra av sig till Projekt Runebergs redaktion, så får vi se till att maskera bort denna psalm under de tre år som återstår av skyddstiden. Vi menar att denna arbetsfördelning mellan det enskilda intresset och vårt ideella allmänintresse är den för alla parter mest lämpliga.
Jeanna Oterdahl
(1879-1965) har skrivit texten till två psalmer, nr 516 och 527 i 1937
års psalmbok. Upphovsrätten till dessa texter tillhör Vännernas samfund, som gett sitt
medgivande till Projekt Runebergs digitala publicering.
| 1797 | |
| 1932 | |
| 1937 | |
| 1940 |
