AF
ESAIAS TEGNÉR.
Upsala 1886
R. Almqvist & J. Wiksell's boktryckeri.
Den första normen för svensk rättstavning var akademiledamoten Carl Gustaf af Leopolds Afhandling om svenska stafsättet (1801). Detta stavsätt tillämpades exempelvis i Carl Jonas Love Almqvists Svensk Rättstafnings-Lära (1829), i de fem första upplagorna av Svenska Akademiens ordlista (1874-1883) och i första upplagan av Nordisk familjebok (1876-1899).
Med den obligatoriska folkskolans införande 1842 blev det uppenbart att undervisningen skulle förenklas om stavningen moderniserades. Intresset för språkreform ökade med strävan att utjämna olikheterna mellan de skandinaviska språken, speciellt efter skandinavismens omsvängning från politiken till kulturen, då det visade sig att Sverige vägrade ingripa i dansk-tyska kriget 1864. "Det nordiske Retskrivningsmøde" hölls i Stockholm 1869. Men när fortfarande inget hade hänt under 1880-talet, började yngre lärare att radikaliseras, däribland Adolf Noreen (född 1854). Se till exempel hans bidrag i tidskriften Arkiv för nordisk filologi.
Det var i opposition mot denna radikalisering, som den något äldre språkvetaren Esaias Tegnér den yngre (född 1843) i den här boken från 1886 skrev en historik och analys av de olika reformkraven. Det konkreta resultatet blev att 6:e upplagan av SAOL (1889) tillät att stavningen av vissa ord med e och q (hjelte, jernväg, qvarn, qvist) nu även kunde stavas med ä respektive k. Däremot behölls stavningen med -f, fv, hv och dt fram till Fridtjuv Bergs stavningsreform 1906. Bokens titel, där rättstavning skrevs med v, stred alltså mot skrivreglerna när det begav sig.
Boken digitaliserades i augusti 2009. Alla sidor har scannats i 600
dpi svartvitt TIFF G4 och presenteras på webben i 120 dpi gråskala.
Omslaget har dessutom scannats i 300 dpi färg
JPEG.