Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grannflickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grannflickorna.
Hvar och en får arbeta och sörja för sig,
så får jag och ni äfven.
Om någon af herrskapet händelsevis om nattetid reser genom
vår lilla stad, kan man ej undgå att bemärka ett stycke af
gatan, som är väl och slätt stenlagdt, hvilket, sanningen att
säga, icke för öfrigt är händelsen. Detta kännetecken får man på
stället hela dygnet om, men kommer man på dagen, så ser man tillika ett
stort och vackert hus med två vackra våningar för »folk» och en liten
takskäggsvåning för »folket»; – ty äfven i vår stad gör man skilnad
mellan dessa båda saker.
Bredvid det stora huset ligger en liten envåningsbyggning med
små rutor och »eldfarligt tak», som brandsynen hvarje år sätter i sitt
syneinstrument. För icke så många år sedan var grannens ej större
och hade lika små rutor; men det var de första åren herr Smoer var
sin egen och dref handel, och gamle svarfvaren Hjulström var då lika
behållen som han.
Båda grannarne gifte sig ungefär vid samma tid, och i begge
kojorna befunno sig några år derefter två flickor, som hade sin
mötesplats på bakgården och sin passage genom det gamla brädplanket,
som skilde herr Smoers och svarfvaren Hjulströms territorier från
hvarandra.
Barnen lekte och anade icke, att herr Smoers sill- och snustunnor,
hans torrfisk och hans kattun en gång skulle göra slut på deras joller.
Det gick likväl så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
