Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför han den följande dagen lät sina fartyg lofva sig upp
till Trelleborg, der de kastade ankar ett par mil från land.
Förlusterna voro icke synnerligen stora på någondera sidan.
Svenska flottan hade endast förlorat »David minor», ett
gammalt köpmansfartyg, som under vintern ändrats till krigsbruk.
Karl den elfte hade med öfverste Dahlbergs kikare åsett
slaget från ett kyrktorn i närheten af Ystad. När han sett,
huru fiendens fartyg med sönderskjutna tacklingar dragit sig
undan mot Sundet, hade han jublat af segerglädje. Han
kände sig derför så mycket mera sviken i sina förhoppningar,
när svenska flottan plötsligt stannade utan att fortsätta
striden. Hon hade icke heller väl kastat ankar, förr än han
kallade Creutz till sig. Denne sköt hela skulden till stridens
misslyckande på sina underordnade. En sträng undersökning vardt
genast inledd. Söndagen den 28 maj gafs tecken från Stora
Cronan, att alla officerare på flottan oförtöfvadt skulle komma
om bord, och der »undfingo nu många ett stort beröm för alls
ingen god gerning och mången oskyldig, som väl hade gjort,
blef utskämd och med bödeln undsagd». Bland de förre
voro amiralerna Uggla och Wachtmeister samt majorerna
Gustaf Horn och Carl Sparre, hvilka fingo af konungen
mycket beröm för den tapperhet de visat under striden. Bland
de senare åter voro amiralen Bäär, amiralitetslöjtnanten Boije
och majoren Hans Clerck. Bäär fick, med anledning af förut
ådagalagd tapperhet, tills vidare behålla sitt höga kommando,
dock under förbehåll att han skulle visa större nit och
skicklighet i nästa drabbning. Boije åter miste sin flagga, som
nedtogs från hans fartyg och flyttades till skeppet »Wrangel».
Majoren Clerck slutligen fick behålla sitt skepp. Samtliga
skulle dock längre fram inställas för en särskild
kommissorialrätt.
Följande året blefvo de alla af den samma frikända.
Förmodligen ansåg rätten, att den gamle landshöfdingen-amiralen
sjelf icke var den minst felaktige. Den gamle
hedersmannen amiralen Hans Clerck vittnade nämligen, att Creutz
icke sällan »varit nog hetsig och opiniâtre, frågat ingen om
något, gjort nästan allt efter eget behag samt aktat hvarken
skyldig eller oskyldig, utan skurit dem alla öfver en kam».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
