Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Renen är icke stationär, utan ströfvar från en
trakt till en annan, mellan skogarna och tundrorna
för att söka passande föda. Denna utgöres af
allehanda örter, svampar, gräs, kvistar och bark samt
om vintern hufvudsakligen af renlaf.
Vildrenen uppehåller sig i allmänhet ofvanför
skogsregionen, där snöfälten vanligen ligga
ständigt kvar, men går emellanåt ner i de högre
belägna fjälldalarna. Han träffas ofta i större skaror,
är mycket skygg och har ytterst fint väderkorn,
går därför gärna mot vinden, är snabb i sitt lopp,
klättrar med lätthet bland klippor och säges äfven
simma skickligt.
Sedan urminnestider har renen hållits som
husdjur af åtskilliga polarfolk. De tama renarna
utgöra lapparnas förnämsta rikedom, och somliga
lappar hafva hjordar, uppgående till flere tusental
af dessa djur. Till samma grad af tamhet som
vanliga husdjur har renen på långt när icke kommit,
utan lefver i ett slags halfvildt tillstånd, hvarför
lapparna äro i hög grad beroende af sina
renhjordars lust att ströfva omkring. Vid hjordarnas
vaktande äro hundar oundgängliga, också hållas
sådana till större eller mindre mängd af renägarne.
Af den tama renen finnes i norra Europa två
raser: skogsrenen, som är större och äges af sådana
lappar, som uppehålla sig endast i skogsregionen,
och fjällrenen, hvars ägare under vår, sommar och
höst vistas inom det skoglösa området,
hufvudsakligen för att undvika renens värsta fiender,
myggor och bromsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
