Berättelser för Ungdom (1898) Author: Emily Nonnen Översikt | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Förord till den elektroniska utgåvan

I samlingsverket Berättelser för Ungdom från 1898 har ungdomsböckerna av Emily Nonnen (1812-1905) samlats och illustrerats av Jenny Nyström-Stoopendaal (1854-1946). Varje bok har sin egen sidonumrering, varför Ralph E. vid digitaliseringen 2013 har känt det naturligt att behandla böckerna var för sig.

I boken Systrarna på Liseberg (sid. 143 f), utgiven av brorsdottern Emily E Nonnen, kan man läsa om utgivandet av detta samlingsverk:
"Emily Nonnens ungdomsböcker gingo utmärkt och lästes med förtjusning om och om igen och utlånades så ofta att de fullständigt nöttes ut och försvunno. »Kom så ett nytt och läshungrigt släkte. Fäder och mödrar sökte åter efter en god och förädlande nöjesläsning åt sina barn och framförallt den, vilken skänkt dem själva så mycket nöje. Men Emily Nonnens böcker funnos ej mer, knappast ett spår efter dem», skriver Amanda Leffler i Folkskolans vän.
Då kom en av Emilys forna elever, fru Hildegard Böttiger, på den goda idén att en ny upplaga borde utgivas, och i detta instämde den då ålderstigna författarinnan hjärtligt. Hon hade sedan en längre tid fått förfrågningar från mödrar både när och fjärran, om hennes berättelser ej ånyo skulle utkomma, och hon kände sig glad om hon återigen kunde komma i kontakt med en ungdomlig läsekrets. Men förläggaren önskade att de skulle något modärniseras.
Emily Nonnen var nu 85 år och kunde ej längre själv utföra detta påkostande arbete, varför det uppdrogs åt fröken Amanda Leffler, som utförde det mönstergillt.
Det var för det mesta Emily Nonnens brorsdotter förunnat att vara närvarande, när fröken Leffler läste upp det modärniserade manuskriptet. Rörande var att se, hur ödmjukt den åldriga författarinnan böjde sitt huvud i erkänsla för fröken Lefflers gjorda förändringar.
Ett utmärkande drag i Emilys böcker var, att personerna i berättelserna alltid till slut fingo varann och blevo lyckligen gifta. Detta ansåg fröken Leffler ej vara tidsenligt, utan lät en del bli sköterskor och en del lärarinnor, som ofta ägnade sig åt sitt kall, och detta fick Emily motvilligt finna sig uti.
En gång då brorsdottern följt fröken Leffler från ett av dessa besök, fann hon vid sin återkomst till Liseberg fastern sittande med ett tankfullt och mycket sorgset uttryck i sitt ansikte och den ena armen slappt nedhängande efter sidan, en rörelse hon alltid gjorde, när hon var modfälld.
Då hon tillfrågades vad det var som gjorde henne så vemodig, svarade hon: »Å tänk att inte mina små människor skulle få varann och bli lyckliga. Och tänk att det nu skulle vara omodärnt att gifta sig.»
Emellertid utkom den nya, omarbetade upplagan år 1898 i 5000 exemplar, illustrerad av Jenny Nyström: den tycktes verkligen fylla ett behov och blev mycket vänligt mottagen."

Innehåll / Table of Contents

Korrstaplar / Proof bars for subvolumes

omslag