Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag följde Gustaf Adolfs tåg
mot Tilly och mot Wallenstein;
jag svenska ryttarfanor såg
längs stränderna af stolta Rhein.
När solen en novemberdag
vid Lützen släcktes som i blod,
med blottadt hufvud äfven jag
vid kungens lik förtviflad stod.
O, om en Leubelfing jag fått
den siste vid hans sida stå
och bort med honom hade gått
till samma solvärld i det blå!
Så drömde jag — och än i dag,
fast ej som barn jag svärmar mer,
vid Gustaf Adolfs sarkofag
jag lägger sångens rosor ner.
Han sluter för sista gången
sin fagra gemål i famn;
hon håller sin hjälte fången
och hviskar hans kära namn.
Hon kan icke blicken slita
från konungens ädla drag —
små händer, de marmorhvita,
ej vilja släppa sitt tag.
Det är som skulle hon ana,
att döden helt nära fanns,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
