Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomlighetstillslåndet, som han hade deraf, att han trodde,
att han var vis och gjorde det goda af Gud, men alls icke
af sig sjelf; ty detta förstås med att äta af Lifvets träd.
Herren allena var vis af Sig Sjelf och gjorde det goda af
Sig Sjelf då Han var i verlden, emedan Sjelfva
Guddomsväsendet var ifrån födelsen uti Honom och tillhörde Honom;
derför blef Han ock af egen magt Återlösare och Frälsare.
Af detta och af det ofvan anförda gjorde de följande
slutsats: »Att med Lifvets träd, Kunskapens träd om godt
och ondt samt med ätandet deraf förstås, att lifvet i
menniskan är Gud i henne, och att hon då har himlen och det
eviga lifvet, samt att döden för menniskan är den inbillningen
och tron, att lifvet i menniskan icke är Gud (i henne), utan
hon sjelf, hvaraf hon har helvetet i sig och evig död, som
är fördömelse».
Derefter granskade de det papper, som änglarne lemnat
på bordet och sågo, att det var skrifvet nedantill:
»Sammanbinden dessa tre slutsatser till en mening». Och då
sammanstälde de dem och sågo, att de tre slutsatserna voro
sammanhängande i en ordningsföljd, och att denna ordning eller
mening var följande: »Att menniskan är skapad för att
emottaga kärlek och vishet af Gud, men dock i all likhet såsom
af sig sjelf, och att detta skett för emottagandets och
förbindelsens skull, och att menniskan derför icke födes med
någon kärlek, ej heller med någon kunskap, ej en gång med
någon förmåga att älska och blifva vis af sig sjelf. Om hon
derför tillerkänner Gud allt kärlekens goda och allt vishetens
sanna, blifver hon en lefvande menniska, men om hon
tillerkänner sig dem sjelf, så blifver hon en död menniska». Detta
skrefvo de på ett nytt papper och lade det på bordet, och
se! genast voro änglar i en glänsande hvit sky tillstädes, och
de förde papperet till himlen, och sedan det der var läst,
hörde de, som sutto på stolarne, dessa ord från himlen: »Väl,
väl, väl!» Och genast syntes en ängel likasom flygande
derifrån, som hade likasom, två vingar vid fötterna och två vid
tinningarne, och han medförde belöningar, hvilka voro
mantlar, hattar och lagerkransar; och han sänkte sig ned och gaf
dem som sutto åt norr opalfärgade mantlar, dem åt vester
skarlakansröda mantlar, dem åt söder hattar, hvilkas brätten
voro prydda med band af guld och perlor, och på venstra
sidan uppfästade med diamanter, slipade i form af blommor,
men dem åt öster gaf han lagerkransar, i hvilka voro rubiner
och safirer. Och alla gingo, prydda med sina belöningar, hem
med g1ädje ifrån vishetens skola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
